Norge valde öppenheten
Att man likväl träffas utgör bara ett av flera bevis på att terroristen Anders Behring Breivik inte har uppnått sitt syfte. Vardagen levs vidare. Norge har inte blivit mer slutet under det gångna året. Värdigheten vann över det vitglödgade hatet och den kortsiktiga tanken. Främlingsfientligheten har inte tilltagit. Det norska samhället har om något blivit mer heterogent.
Norska myndigheter har konsekvent svarat med öppenhet, inte med stängda dörrar och hårda straff. Terroristen misslyckades med sitt uppsåt att avslöja demokratin som en auktoritär stat dold av en tunn fernissa. Demokratin har visat sig stark.
Breivik ville bli martyr. Istället framstår han som en ensam stackars man med vanföreställningar. I tingsrätten i Oslo möter han ungdomar som har förlorat sina nära vänner men som möter hans blick med högburet huvud och värdighet, inte hat och avsky.
Det norska rättsväsendet hade modet att låta öppenhet råda och ge Breivik en plattform i den fasta övertygelsen att hans vridna världsbild inte skulle få fäste.
Statsminister Jens Stoltenberg (AP) sade inför årsdagen att man avslutar ett kapitel i dag, men att man får leva med sorgen och saknaden. Det är kloka ord.
Terrordåden i regeringskvarteren och på Utöya har ristat in sig i den norska folksjälen på ett liknande sätt som mordet på Olof Palme för drygt 26 år sedan. Att tala om att gå vidare känns i sammanhanget meningslöst. Namnet Utöya och den 22 juli är för alltid inskrivna i de norska historieböckerna och i människors medvetanden.
På gott och ont har också medvetenheten ökat. När det helt ofattbara och irrationella inträffar skapar det osäkerhet och rädsla som kan slå om i omotiverad misstänksamhet.
Det positiva är att norska säkerhetspolisen har blivit betydligt mer vaksam. Anmälningarna om misstänkt extremism har ökat markant.
Utrikesminister Jonas Gahr Störe pekar på behovet av att underminera de idéer och berättelser som Breivik hämtade sin näring ur. Det är ett långsiktigt arbete där vi alla är delaktiga.
Ledarredaktionen
