Nord Stream utan säkerhet

Under dessa nästan två år har man från regeringens sida varit väldigt noga med att undvika ordet säkerhetspolitik. Det som är helt uppenbart för vem som helst med minsta kunskap om säkerhetsläget runt Östersjön har det inte sagts ett knyst om. Nämligen att Ryssland använder sina energitillgångar som ett påtryckningsmedel gentemot sina grannstater, och att Nord Stream är ett sätt att flytta fram de militära positionerna i Östersjön.

Endast Folkpartiet, som på ett berömvärt sätt har ryckt åt sig den borgerliga ledartröjan i försvarsfrågor, sticker inte under stol med sanningen. Protesten från riksdagsledamoten Carl B Hamilton var allt annat än oväntad. Hamilton slår huvudet på spiken.Nord Stream minskar beroendet av de ledningar som löper genom Baltstaterna, Polen och Vitryssland och vidare till Västeuropa. Detta ökar Kremls möjligheter att spela ut gaskortet om man är missnöjd med den politiska utvecklingen i regionen och det påverkar även Sveriges säkerhet.

Man kan fråga sig vad försvarsminister Sten Tolgfors anser i frågan. För bara någon månad sedan övade rysk militär försvar av gasledningen i de två största övningarna sedan Sovjetunionens sammanbrott (Zapad 2009). Detta alltså innan ledningen ens godkänts. Kan den säkerhetspolitiska betydelsen göras tydligare än så?

Miljökonsekvenserna måste det givetvis tas hänsyn till. Gasledningen kan påverka fisket, farliga kemikalier virvla upp när ledningen läggs och det kan ligga minor på bottnen. Nord Stream har tydligen tagit hänsyn och anpassat sig till de miljöaspekter som lagts fram. Det är bra och viktigt.

Men ändå måste president Medvedev och premiärminister Vladimir Putin känna sig nöjda med Sveriges och Finlands ja. Snart är hela Västeuropa beroende av statliga ryska bolaget Gazprom för sin energiförsörjning. Vilken potential för att öka inflytandet och skapa splittring inom EU! Den röd-gröna oppositionen pekar på miljöriskerna, att EU gör sig beroende av icke-förnyelsebara bränslen och Rysslands möjligheter att utöva påtryckningar.

Det är också viktiga synpunkter. Men Göran Persson satt vid makten från 1997 när de första planerna på en ledning mellan Ryssland och Tyskland lades fram och ända fram till 2006. Att först nu lägga fram synpunkter som man hållit inne med under nio år i regeringsställning känns inte helt trovärdigt.

Socialdemokraterna hade sannolikt agerat på liknande sätt som regeringen om de varit i regeringsställning. Och vad kan egentligen Sverige göra när de stora elefanterna dansar? Jo, man kan lägga alla korten på bordet och tala klarspråk.

Ledarredaktionen