Nej, genus är inte ”lydigt flum”

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Läkemedel som testats på män kan i många fall vara olämpliga för kvinnor. Åtta av tio läkemedel som dragits in i USA på grund av livshotande hälsoeffekter har medfört större risker för kvinnor än för män.
Foto: JESSICA GOW / TT
Läkemedel som testats på män kan i många fall vara olämpliga för kvinnor. Åtta av tio läkemedel som dragits in i USA på grund av livshotande hälsoeffekter har medfört större risker för kvinnor än för män.

Det måste finnas en tydlig gräns mellan politik och akademi. Den går inte vid att efterfråga huruvida forskningen väger in köns- eller genusperspektiv eller ej.

När ordet ”genus” förs på tal ryser vissa människor alltid av obehag; det blir dock allt som oftast lite löjligt. Ungefär som när den stora och viktiga frågan om pedagogik i förskolan reduceras till harmsna utfall mot ordet ”normkritik” och arga pekfingrar hötter åt att barnen i denna påstådda ondskas namn inte skulle få välja vilka leksaker de vill eller för den delen inte ha sin favoritfärg på strumporna.

Med jämna mellanrum fastnar också frågan om genus i medias strålkastarljus. Det kanske mest fascinerande när det händer är att dagisnivån så ofta verkar vilja dröja sig kvar.

Som nu senast när Expressens ledarsida i måndags klippte till med rubriken ”Genusaktivismen hotar svensk forskning” och lät ledaren ta sin utgångspunkt i en debattartikel i SvD i helgen om vad som förväntas av forskare som söker medel hos Vetenskapsrådet: Att kunna svara på frågan om ett ”köns-eller genusperspektiv” är tillämpligt och sedan motivera svaret.

Eftersom det som avsågs i debattartikeln handlade om ”svaga stötvågor i akustiska fält” så får det nog på goda grunder antas att dessa saknades. Det gör naturligtvis inte sådan forskning mindre angelägen.

Gott så, men inte för Expressen som ser såväl en tystnadskultur växa fram som en livsfarlig ideologisering genomföras av den fria forskningen som ”… gynnar lydiga medelmåttor som 'tänker rätt' medan forskare med integritet, som tänker fritt och egensinnigt, centrifugeras ut”.

Notera uppdelningen: Medelmåttorna är de som kan motivera ett ja eller ett nej till köns-och genusperspektiv. De fria och egensinniga är de som inte vill. Och för att förstärka textens budskap om de tvångströjor som universitet och högskolor tvingas ikläda sig, kopplas dessa samman med allt från USA importerad ”identitetspolitisk aktivism och monumental lättkränkthet” till framtida hot om att nästa ideologiska skifte kanske handlar om ett tvång att anlägga ett ”nationellt perspektiv” för att få pengar.

Vad gör ni då, alla ni slöpesar och slappsnippor i den akademiska världen som lydigt gör som regeringen och Vetenskapsrådet säger? Infogar ni Hedin, Heidenstam och Hjärne i litteraturlistan för att få pengarna? Va?

Kanske ligger det bästa gensvaret i anslutning till den fråga som inledningsvis ställs i ledaren, om huruvida de forskare som nu snabbt försöker få fram ett vaccin mot covid-19 vinner något på att ”tillämpa köns- och genusperspektiv”. Det är naturligtvis inte alls lika upphetsat i tonen, men pekar ändå på relevansen av att förstå att män och kvinnor är olika i vissa avseenden.

Den tjeckiska forskaren Marcela Linkova, föreståndare för Centrum för genus och forskning vid Czech Academy of Science formulerar det bra i en artikel som publicerats på Nationella sekretariatet för genusforsknings hemsida: ”Det är fortfarande så att medicinsk forskning huvudsakligen görs på män, oavsett om forskningen görs på celler, djur eller människor. Att forska på fel sätt kan kosta liv och pengar”.

Det är naturligtvis att hårdra de en aning, men den retoriska frågan är ofrånkomlig: Det är väl inte så att Expressen vill att ett virus mot det senaste coronaviruset bara ska fungera på antingen män eller kvinnor?

Nej, naturligtvis inte.

Det går alltid att diskutera var gränsen mellan politiken och den akademiska världen ska dras. Klåfingrighet är aldrig önskvärt och det finns skräckexempel på när projekt skruvas till oigenkännlighet enkom för att få loss pengarna, Men just köns- och genusperspektiv är för viktiga för att avfärdas med att de skulle ta tid från det som med en annan utgångspunkt anses vara viktigare. Inom just medicinsk forskning kan dessutom avsaknaden av ”normkritik” av enkönad forskning vara just en fråga om liv och död.

Marcela Linkova ger i artikeln ett skrämmande exempel på vad som kan hända om könsskillnader bortses ifrån: Åtta av tio läkemedel som dragits in i USA på grund av livshotande hälsoeffekter har medfört större risker för kvinnor än för män.

Så ja, detta med genus är allt annat än löjligt.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.