Annons

När ska Damaskus lyssna?

Den syriska regimen blir alltmer pressad. Ett tecken på det är ett tilltagande förtryck från president Bashar Assads hantlangare.
Ledare • Publicerad 1 september 2011

En nyligen publicerad rapport från Amnesty visar på tortyr och övergrepp – även mot barn – som saknar motstycke. Det nakna våldet används som ett sista medel för att hålla en frihetstörstande befolkning i schack.

Uppmaningar från Washington, London, Berlin, Paris och Bryssel har inte fått Assad ur sadeln. Till och med Irans utrikesminister har manat presidenten att ta hänsyn till folkets ”legitima krav”. Måhända var det senare en läpparnas bekännelse framtvingad av det tryck som nu riktas mot den syriska regimen. Iran behöver ha en lojal partner i Damaskus.

Annons

Men Arabförbundets krav på förhandlingar för att stoppa våldet mot civila, som framfördes under helgen, kan knappast lämna regimen oberörd. Man har genom sitt agerande gjort sig till en paria i internationella sammanhang. Spelreglerna har ritats om under den arabiska våren. Det har blivit svårare att komma undan med massmord mot den egna befolkningen.

Kina och Ryssland agerar dock i vanlig ordning (Libyen är undantaget) bromskloss i FN:s säkerhetsråd. De verktyg som är på väg att få Gaddafi-regimen på fall är därmed inte tillgängliga. Utan Kinas och Rysslands medgivande går det inte att unisont införa vapenembargo eller frysa ledarskapets resurser. Ett väpnat angrepp utifrån finns heller inte med på kartan.

Det internationella samfundet har dessutom en rad andra faktorer att ta hänsyn till. Vad medför ett sönderfallande Syrien för stabiliteten i regionen? Hur kan man stödja oppositionen utan att väcka minnen från landets koloniala förflutna?

Sanktioner är förvisso ett trubbigt instrument som slår både mot den styrande eliten och befolkningen, mot fattig och rik. Men ändå. En minskad försäljning av landets främsta råvara, oljan, skulle bli mycket kännbar. USA har redan infört importförbud. När ska EU som köper 90 procent av Syriens olja följa efter?

Alltmedan omvärlden står rådvill och bakbunden fortsätter demonstranterna i Deraa, Homs och Damaskus att visa en heroisk beslutsamhet när de motsätter sig militärens övervåld. Frågan är hur länge kan det kan få fortsätta.

Ledarredaktionen

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons