När köerna till BUP ringlar långa
Att psykisk ohälsa ökar markant bland unga är ett faktum. Bland annat har Folkhälsomyndigheten i en rapport från 2018 pekat på att andelen personer som anger att de har återkommande psykosomatiska besvär fördubblats sedan 1985, och att nästan varannan femtonåring lider av dessa besvär.
FHM anger en sämre fungerande skola och en förändrad arbetsmarknad som några tänkbara orsaker till den ökade psykiska ohälsan bland unga. Och det finns pågående forskningsprojekt som ämnar se närmare på vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom ökningen av psykisk ohälsa, som till exempel en större studie som Karolinska Institutet gör tillsammans med bland andra Sophiahemmet i Stockholm.
Man bör dock inte underskatta det faktum att yngre personer har ett annat förhållningssätt till den psykiska hälsan än tidigare generationer. Även om depression, självskadebeteenden och liknande sjukdomar fortfarande är tabubelagda på vissa håll har ungdomar generellt sett en mer tolerant syn på psykisk ohälsa. Det är inte lika skambelagt som det varit tidigare att vare sig prata öppet om det, eller att bli drabbad av det.
Kanske kan ökningen helt enkelt bero på att psykiska besvär av olika slag inte tolereras som ”en del av livet” av de unga, och att de därför är mer benägen att tala öppet om det och söka vård.
Alldeles oavsett har denna utveckling märkts av inom vården. Att barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) är särskilt pressad har varit känt länge. År 2017 klarade inte en enda region i landet att hålla vårdgarantin som ger patienten rätt till vård inom 30 dagar. Så långa var köerna till BUP.
Och i den nationella rapporten ”Psykiatrin i siffror” visar det sig att BUP-mottagningarna i Västra Götalandsregionen är mest ineffektiva. Bland annat står det att de anställda bara tar emot ett besök per dag och person. Något som verksamhetschefen Ewa Hedström (BT 25/6) menar inte stämmer. Alldeles oavsett framgår även i denna rapport att de som söker vård får vänta mer än vad vårdgarantin tillåter.
En förklaring till de långa köerna till BUP, som alltså är en nationell trend snarare än något specifikt för just Västra Götaland, är personalbrist. Precis som i många andra bristyrken väntar stora pensionsavgångar som man inte hinner täcka upp. Att allt fler unga dessutom mår sämre underlättar inte denna redan svårlösta ekvation.
Men de politiska partierna har dessvärre fastnat i en form av siffertävling där den som satsar mest pengar verkar vinna. Pengar som BUP i Borås för övrigt inte fått tillgång till. Men ”mer resurser”, för att använda en välkänd floskel, är inte resurser om de bara består av pengar. Resurser skapas när skattepengarna möter de människor som är villiga att exempelvis vårda andra.
Det primära målet kan inte heller vara att göra ökningen av psykisk ohälsa ”hanterlig” för sjukvården. Målet måste vara att eliminera den psykiska ohälsan bland unga. Det görs bäst genom en välfärd som fungerar och levererar. Men det gäller inte bara vården, utan inbegriper också skolan.
