Myten om den andra chansen

Dessa jämlikhetsmål anses kunna förklara att vi halkat efter andra kunskapsnationers resultat. Till exempel brukar svenska debattörer påpeka att tyska elever måhända presterar bättre, men att de delas upp tidigare, vilket slår ut barn från studieovana hem.

I Sverige säger vi oss ha en enhetsskola som kompenserar för elevernas sociala bakgrund. Dessutom får så gott som alla elever gå gymnasiet, och där ska de som lyckats mindre bra i grundskolan kunna komma ikapp. Verkligheten ser dock lite annorlunda ut.

Idag presenterar Lärarnas riksförbund en rapport med den provocerande titeln ”Du får ingen andra chans”. I den visas med stöd av ett stort statistiskt underlag att gymnasieskolan sällan lyckas lyfta elever med dåliga betyg från grundskolan.

Trots de goda intentionerna avgörs skolungdomarnas resultat fortfarande av hur de presterar under de första åren. Därvidlag skiljer vi oss inte från andra länder. Även i Sverige sorteras elever i praktiken ut tidigt.

Samtidigt ligger den svenska skolan efter när det gäller vad eleverna lär sig. I en undersökning från 2009 om elevernas läs- och räknekunskaper i olika OECD-länder kom Tyskland med sin gammaldags skola på 10:e plats. Sverige blev nummer 22. Det är ingen bra placering för ett litet land som säger sig ha höga ambitioner för morgondagens välfärd.

Vi ska självklart inte gå tillbaka till något delat skolsystem. Ambitionen att skolan ska kompensera för bakgrund är rätt. Men vi bör vara medvetna om att barns skolgång ofta avgörs under de tidiga åren, och att det är där vi ska satsa extra resurser.

Gymnasieskolan ska innebära en specialisering och förberedelse för studier och yrkesliv. Men den kan inte kompensera de ungdomar som inte har fått en god grund att stå på.

Ledarredaktionen