Anela Murguz: Spräck myten om byggkillarna
I den något uttjatade World Value Survey-mätningen från 2015 sticker Sverige ut som ett av de mest sekulariserade och individualistiska samhällen – i världen. Dessa värden förkroppsligar inte bara det svenska samhället; det är också värden som byggt det starkt. Vad värderingsmätningen också visar är att unga i Sverige åtnjuter en lyx som är få förunnad. De kan forma sin framtid utifrån sina drömmar. Förverkliga sig själva, till skillnad från den fattigare delen av världen som måste förhålla sig till det som bringar mat till familjen.
Kanske är det mot bakgrund av denna form av individualism som gymnasieskolan har allt svårare för att möta arbetsmarknadens utbud. När elevers efterfrågan i högre utsträckning styr programutbuden leder det också till att det tar längre tid för dem att etablera sig på arbetsmarknaden. Med anledning av det har regeringen därför tillsatt en utredning om planering och dimensionering av komvux och gymnasieskola som i veckan kom med ett slutbetänkande. Bland annat föreslås en bättre balans mellan elevers efterfrågan och arbetsmarknadens behov vid utformning av skolornas programutbud.
”Det leder inte bara till att de högskoleförberedande programmen får allt fler ointresserade och omotiverade elever. Det blir också svårare att komma ut på arbetsmarknaden då chanserna för att få ett jobb direkt efter en högskoleförberedande utbildning inte är särskilt ljusa.”
Min egen erfarenhet är att allt fler elever söker sig till högskoleförberedande program, särskilt samhällsprogrammet, trots att man vare sig har ett intresse för huvudämnena i dessa program, eller ens planer på att studera vidare. Under presskonferensen med utbildningsministern på måndagen sade regeringens särskilda utredare Lars Stjernkvist, som bekant även är krönikör på denna ledarsida, att fyra av tio som läser högskoleförberedande program har fyra år senare ännu inte påbörjat eftergymnasiala studier.
Det leder inte bara till att de högskoleförberedande programmen får allt fler ointresserade och omotiverade elever. Det blir också svårare att komma ut på arbetsmarknaden då chanserna för att få ett jobb direkt efter en högskoleförberedande utbildning inte är särskilt ljusa.
I utredningen betonas dock att utbildning har ett större syfte än att enbart foga sig efter arbetsmarknadens behov. Skolan har också en bildande uppgift, och att vara bildad innebär inte alla gånger att vara anställningsbar. Men det är svårt att förbereda inför vidare studier om den man ska förbereda inte är intresserad av det. Det leder inte bara till en missmatchning på arbetsmarknaden, utan försvårar även möjligheterna för en undervisning som inspirerar bortom skolans väggar.
Det finns lösningar som inte gör hål i den svenska själen. Det förutsätter dock hål på de myter och fördomar som inte sällan finns om yrkesförberedande program. Bland många ungdomar, och i vissa fall även lärare, är nidbilden av en yrkesförberedande elev i värsta fall att den är lat, omotiverad och obildad. Men när studenterna nu springer ut ur sina skolor är det värt att påminna om att det ofta är de yrkesförberedande eleverna som sitter på bättre framtidsutsikter. Inte den som har gått ett högskoleförberedande program.
