Anela Murguz: Hellre riktade insatser än obligatorisk förskola för alla
Obligatorisk språkförskola från fem år, obligatorisk språkförskola för nyanlända barn som fyllt tre år och uppsökande verksamheter på kommunal nivå. Det är några av förslagen som regeringens utredare Lotta Edholm presenterade tillsammans med utbildningsminister Anna Ekström (S) tidigare i veckan. Detta för att öka delaktigheten i förskolan och stärka språkutvecklingen i svenska.
Problemen som regeringen försöker angripa är reella. Så sent som i måndags lyfte grundskoleförvaltningen i Järvaområdet i Stockholm att varannan sexåring som börjar grundskolan pratar för dålig svenska. Bland annat för att barnen sällan kommer i kontakt med det svenska språket. Förskolan kan därför spela en avgörande roll för många, särskilt för de barn som kommer från socioekonomiskt svaga hem. Men förslaget om en obligatorisk förskola för alla blir inte mer rätt för det.
”Delaktigheten i förskolans verksamhet går knappast att betrakta som ett problem på ett generellt plan. Regeringen borde därför i stället ägna sig åt riktade insatser mot de grupper som av olika skäl hamnar utanför.”
För som också framgår i regeringens utredning har inskrivningen till förskolan ökat de senaste tio åren. Ser man specifikt till åldersgruppen ett till fem år är 85 procent inskrivna i förskolan och bland fyra- till femåringar är motsvarande siffra hela 95 procent. Obligatorisk förskola från och med femårsåldern blir därmed ett tomt slag i luften med tanke på hur hög delaktigheten trots allt är.
Förvisso är denna delaktighet något lägre bland utrikes födda barn. Men motiverar ett så specifikt område som språkproblem bland nyanlända ett så generellt ingripande som en ny skolpliktsålder? Delaktigheten i förskolans verksamhet går knappast att betrakta som ett problem på ett generellt plan. Regeringen borde därför i stället ägna sig åt riktade insatser mot de grupper som av olika skäl hamnar utanför. Förutom utrikes födda barn deltar även barn till arbetslösa i lägre utsträckning i förskolans verksamhet.
Det var inte heller särskilt länge sedan som samma regering tog initiativ till tioårig skolplikt – det vill säga att skolplikten ska gälla från och med sex år. Förslaget trädde i kraft höstterminen 2018 och den dittills frivilliga förskoleklassen blev obligatorisk. Om nu ett obligatoriskt år i förskolan är så pass avgörande för landets alla femåringar kan man fråga sig varför det förslaget kommer först nu och inte redan för två år sedan. Språksvårigheter bland nyanlända var knappast ett okänt fenomen då.
Det är därför svårt att betrakta förslaget som annat än ogenomtänkt. Som så ofta när det gäller förskolan riskerar den att bli ett politiskt redskap för att komma tillrätta med större samhällsproblem såsom bristande jämställdhet och integration. För att bara nämna några frågor. Men förskolan är till syvende och sist till för barnen. Deras bästa borde vara i fokus, inte samhällsnyttan på bekostnad av barnen.
