Anela Murguz: Den som vädrar ut sitt hat öppet borde skämmas
Get out of my country. Det var en av flera rasistiska kommentarer som den 19-åriga engelska fotbollsspelaren Bukayo Saka fick motta i sina sociala medier, trots att han är född i England. Saka hade tillsammans med lagkamraterna Marcus Rashford och Jadon Sancho missat sina straffar i EM-finalen mot Italien i söndags. Och förlorade därmed matchen.
Gemensamt för de tre spelarna är att de är mörkhyade. Författaren och journalisten Elaf Ali fångade väl in känslan som infann sig när hon strax efter matchen skrev på Twitter: ”Gjorde ont i magen att se tre svarta killar missa sin straff för man vet vad som väntar dem”. Och mycket riktigt kom rasismen som ett brev på posten.
Även om uppslutningen bakom de tre spelarna har varit stor, och Storbritanniens premiärminister uttryckt sitt personliga stöd till dem, kommer man inte ifrån det faktum att rasism är ett utbrett problem inom fotbollen. Det har gjorts otaliga försök att komma åt problemet genom kampanjer som Say no to racism, men utan någon riktig framgång.
”Det kanske inte når ut till just de personer som behöver höra detta, men det är en viktig markering som inte ska underskattas.”Anela Murguz
Fotbollen har precis som politiken även påverkats av det uppskruvade tonläget, framförallt på sociala medier. Först nu verkar fotbollsetablissemanget ha fått upp ögonen för problemet. Ta bara den gången då Jimmy Durmaz fick ta emot rasistiska påhopp och rena mordhot efter en VM-match mot Tyskland sommaren 2018. Till skillnad från EM-finalen i söndags var matchen inte ens utslagsgivande för Sveriges del, men det hindrade inte vissa människor från att vädra sin rasism mot Durmaz.
Sett i efterhand tycks det svenska fotbollsförbundet ha dragit lärdomar av den händelsen. För när ännu en hatvåg riktades, denna gång mot anfallaren Marcus Berg, var förbundet bättre förberedda. Redan dagen därpå mötte förbundskapten Janne Andersson pressen och underströk att det var något man tog på största allvar, och att en polisanmälan gjorts.
Landslaget har också genom ett samarbete med Adidas tydliggjort att den svenska landslagströjan inte är vilken tröja som helst. I en video på sociala medier säger Alexander Isak, Marcus Berg, Mikael Lustig och Robin Quaison bestämt att tröjan bara får bäras av de som hedrar de värden som den representerar – att alla, oavsett etnicitet, religion och sexuell läggning är välkomna och att hat inte tolereras. Varken på spelplanen, på läktarna eller på nätet.
Det kanske inte når ut till just de personer som behöver höra detta, men det är en viktig markering som inte ska underskattas. Annat är det i politiken där ett polariserande och uppskruvat samtalsklimat mer eller mindre accepterats som en naturlig del av offentligheten. Ibland tycks det även finnas en föreställning om att den som gett sig in i leken (alltså offentligheten) också får tåla den. Som om man skulle vara mer härdad mot personangrepp bara för att man är en offentlig person.
Det sägs att man inte ska blanda fotboll med politik, och vice versa. Men det hat som enskilda fotbollsspelare möter är inte isolerade företeelser. Det är en del av något större där framväxten av sociala medier resulterat i ett allt hårdare samtalsklimat. Till skillnad från politiken, där problemet snarare tigs ihjäl, borde man göra som i fotbollen; ställ till med en scen, kräv ansvar och polisanmäl i högre utsträckning. Den som vädrar ut sitt hat öppet på nätet borde också klara av att stå i skamvrån.
