Anela Murguz: Att vara ung är inte en merit
Just nu är det många som lyfter fram det faktum att våra nordiska grannländer är mycket bättre än Sverige på att ha kvinnor på ledande politiska positioner. Samtliga länder styrs numera av kvinnliga regeringschefer. I Norge är det Höyres Erna Solberg som leder regeringens arbete. Samma uppgift har Mette Frederiksen i Danmark och Katrín Jakobsdóttir på Island. Särskilt mycket uppmärksamhet riktas nu åt Finland som inte bara just fått sin tredje kvinnliga statsminister, utan också en statsminister som är rekordung. Med sina blott 34 år har socialdemokraten Sanna Marin i veckan tagit över posten efter sin företrädare Antti Rinne som tvingats avgå.
Till medierna säger Marin att hon aldrig reflekterat kring sin ålder, och i Sverige är det många som fascineras över att hon är så pass ung. Något som förvisso inte är särskilt konstigt med tanke på att även Sverige har många unga i toppolitiken. Gustav Fridolin, Annie Lööf och Ebba Busch Thor blev alla partiledare innan de ens hade hunnit fylla 30 år. Lööf och Busch Thor har dessutom på kort tid lyckats vända trenden för sina respektive partier som mer eller mindre varit dödsdömda i opinionen.
Därmed inte sagt att den som är ung är dömd att misslyckas som politiker. Men det finns en glorifiering av ungdomlighet som om det vore en viktigare egenskap än att vara erfaren. Till skillnad från andra yttre attribut säger oss åldern något om en person och dennes kompetens. Att vara äldre innebär att vara erfaren, och av logiska skäl kan den som är ung inte besitta lika mycket erfarenhet. Men trots det ses unga i allmänhet, och unga politiker i synnerhet, som en frisk fläkt medan äldre personer lätt uppfattas som några som bara står i vägen. Ibland är till och med unga åldern en merit i sig.
Häromveckan såg jag ett nyhetsinslag där den svenska kommentatorn ondgjorde sig över att Demokraternas presidentkandidater inför det amerikanska valet nästa år var ”så gamla”. De med bäst utsikter för att bli Demokraternas presidentkandidat är alla över 70 år, förutom Elizabeth Warren som är 69 år. En liknande attityd gentemot unga politiker är sällsynt. Ta bara representantledamoten och den tongivande demokraten Alexandria Ocasio-Cortez, 30, som exempel. Mediebilden av Ocasio-Cortez är att hon är en skön, ung och hipp motvikt till det tråkiga, gamla partietablissemanget. Men att äldre, mer erfarna politiker också utgör ett komplement till politiken talas det inte lika ofta om.
När ungdomlighet blir en eftersträvansvärd norm i politiken påverkar det vilka som blir politiker, och framförallt hur man blir det. I svensk politik är det som bekant allt vanligare gå den väg som partiernas ungdomsförbund erbjuder, där man i tidig ålder fostras in i partipolitikens maskineri. Därtill finns en tendens att se politikerämbetet som en karriärmöjlighet snarare än ett förtroendeuppdrag.
Lika mycket som det behövs politiker som förstår det politiska spelet behövs också politiker med annan erfarenhet. Till exempel de med en högskoleutbildning eller yrkeserfarenhet utanför den politiska sfären som av en slump råkat hamna i den politiska hetluften. Blir man politiker innan man ens hunnit passera 30 år är det svårt att hinna skaffa sig sådan erfarenhet. En egenskap vi allt för ofta underskattar hos våra politiker.
