Kajsa Kettil: Mer vindkraft? Gärna framför min horisont
I tisdags förra veckan gav regeringen grönt ljus till två vindkraftsparker till havs utanför Varberg och Falkenberg. Beskedet var viktigt och välkommet. Det visar också att regeringen har insett brådskan i att så snabbt som möjligt få igång projekt som ökar produktionen av fossilfri el. De kommande två decennierna väntas Sverige behöva dubbelt så mycket el som i dag för att elektrifiera allt från fordon till industri. Och då måste elen vara just fossilfri, för omställningen blir rätt värdelös om energin kommer från kol och olja. Därför kommer både kärnkraft och vindkraft att utgöra viktiga delar av den totala energimixen framöver.
När statsminister Ulf Kristersson (M) säger att elektrifieringen är svaret på klimatfrågan menar han just det. I samband med att förra veckans vindkraftsbeslut presenterades medgav han även två saker som är värda att uppmärksamma; för det första att det finns målkonflikter i frågan, och för det andra att lokala miljöintressen kan behöva stå tillbaka för långsiktiga klimatintressen.
I det här fallet handlar det om att behovet av grön energi är så omfattande och akut att det trumfar eventuell påverkan på djurliv och näringsverksamhet på de specifika platserna.
Det betyder inte att det ska vara fritt fram ett smälla upp vindkraftsparker eller göra andra typer av energisatsningar varsomhelst. Naturligtvis ska största möjliga hänsyn tas till miljön och djurlivet vid de tänka områdena. Detta görs också, även för de två vindkraftparkerna Kattegatt syd utanför Falkenberg och Galene utanför Varberg.
Galene är tänkt att omfatta upp till 21 vindkraftverk, och Kattegatt syd upp till 80 vindkraftverk.
De är höga, många och placerade längs en mycket vacker kustremsa.
Jag var knappast den enda Sjuhäradsbon som tänkte på detta samtidigt som jag njöt av Kattegatts vackra solnedgångar under Kristi himmelfärdshelgen. Många med tillgång till en kustnära stuga passar på att åka ner till Varberg och Falkenberg under de lediga dagarna. Sol, sand och temperaturer runt 20-strecket gav en föraning om de sommardagar och -kvällar som väntar.
”Hur mycket de kommer att synas vet jag inte, men jag vet att det är nödvändiga eftersom den gröna omställningen kräver både mer kärnkraft och vindkraft.”
Om allt går vägen kommer det om ungefär tio år att stå 80 stora vindkraftverk drygt två mil ut i havet utanför ”min” utsikt. Stranden och klipporna som förknippas med semester och ledighet, en plats där nära och kära samlas för att bada, fiska krabbor, äta räkor eller pizza, fira bröllopsdagar, ta massor av magiska mobilbilder och springa efter ettåringar utan säkerhetstänk som ser klipporna som världens roligaste hinderbana.
Jag hoppas att den vackra solnedgången så snart det bara går pryds av 80 vindsnurror. Hur mycket de kommer att synas vet jag inte, men jag vet att de är nödvändiga eftersom den gröna omställningen kräver både mer kärnkraft och vindkraft. Och detta så snabbt som möjligt, så att de som nyss var energiska ettåringar på en västsvensk klippa ska slippa bekymra sig över energifrågan när de är vuxna.
