Johanna Grönbäck: Med raska steg mot något annat och nytt

”Du har ändå noll integritet”, sade Scott McNealy när han var vd för Sun Microsystem, och menade att det bara finns ett visst antal uppgifter om en människa som hon vill hemlighålla – och att de redan är exponerade. ”Släpp det”, sade han.

Nu låter ofta argumentet att den främsta integritetskränkningen är gängens skjutande, och att rättsstatens grundprinciper därför måste backa som ett steg i den desperata kampen att mota gängkriminaliteten. Vad är väl integritet när människor dör? ”Släpp det”, som McNealy redan sagt.

Hans dödförklaring av integriteten gjordes år 1999. Nu vet vi att det fanns mer att få reda på, att det alltid går att gräva mer. Den som vill få reda på mer om en människa kan iaktta henne, lyssna på henne, läsa henne – och dem runtomkring henne – och lägga ett detaljrikt pussel om vem hon är och vad hon tänker.

Därför blir den som övervakar aldrig mätt, det finns alltid mer att förstå. Det är därför vi behöver spärrar, gränser, granskningar, maktdelningar och en debatt kring hur mycket om en människas innersta väsen någon annan i hemlighet ska kunna ta reda på. Men debatten är i stället lågmäld, för att inte säga tyst, trots att en besvärande andel av de övervakningsverktyg som finns tillgängliga för rättsväsendet används mer än vad man räknade med, mer än vad man lovade och i fler frågor än vad man garanterade.

Fråga nummer ett som borde följa en sådan utveckling är: Bidrar det till att fler brott förhindras och uppklaras? (Tveksamt, är svaret för den som undrar.) Fråga nummer två: Vilket samhälle håller vi på att skapa?

Antalet övervakningskameror ökar och kraven för att sätta upp dem föreslås minska (i Uppsala rapporterades 2022 att man inte ens visste hur många kameror som fanns i kommunen). Ansiktsigenkänning testas av svensk polis (samtidigt som EU-kommissionen föreslår att begränsa det kraftigt).

Sedan den 1 januari har polisen möjlighet att i hemlighet avlyssna personer som inte är brottsmisstänkta. All datatrafik som passerar den svenska gränsen – vilket exempelvis Messenger-kommunikation gör – kan i hemlighet övervakas av FRA. Sedan 2020 får polisen hacka datorer för att placera ut spionprogram. Just nu utreder EU-kommissionen lagförslaget ”Chat control” som innebär att alla EU-medborgares online-kommunikation ska övervakas och granskas, det handlar om telefon- och videosamtal, sms, app-meddelanden och mail liksom foton och filmer som sparas i molntjänster. I Sverige utreds förslag om hemlig rumsavlyssning och användning av en människas fysiska egenskaper för att komma åt exempelvis en telefon.

Alla åtgärder har var och en för sig hedervärda syften. Men ihop skapar de en ny typ av samhälle. Om integriteten var död 1999, vad är den då 2023, eller om ytterligare 25 år?

Alla dessa verktyg och all denna övervakning är inte definitionsmässigt dålig. Delar av den är välavvägd, hjälpsam och nödvändig. Men för att kunna bedöma det behövs ständig granskning och debatt om vilket samhälle de skapar, liksom tydliga krav på vad de faktiskt ska bidra till att uppnå. Vi borde inte släppa något.