Marie Demker: Marie Demker: Om att riva ned statyer och auktoriteter
Statyer av Cecil Rhodes, mannen som ville kolonisera månen om det gick, ifrågasätts. Den förlorade sidan i det amerikanska inbördeskriget förlorar också nu sina monument. En del statyer har redan välts överända. Men den svenska stormaktstidens kungar står ännu kvar. Statyrevolutionen pekar på hur dagens politiska debatt fokuseras kring tolerans och livsstil istället för skattekvoter och löntagarfonder. Den förändringen finns det mått på och den är inte nationell utan återfinns i de flesta demokratier i den gamla industrialiserade världen. Samtidigt kombinerar sociala rörelser som #BlackLivesMatter, #Metoo, #Jagärhär och #Vistårinteut sina moraliska utgångspunkter i rättigheter och värderingar med politiska krav på ekonomisk jämlikhet och välfärd.
Marie Demker
Professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet
Jag tror den industrialiserade västvärldens politik är förbi motsättningen mellan materiell fördelning och värderingsdrivna sociala processen. När industrisamhället som auktoritet tonar bort för att ersättas av en kommunikations- och kunskapsdriven samhällsstruktur då blir också frågan om materiell resursfördelning ELLER livsstilar och kultur som politikens essens fel ställd. Transformationen har redan skett, internet och det digitala livet är vad som idag bestämmer våra politiska ramar. Enligt min uppfattning finns startskottet i slutet av 1960-talet och en stor, ung och arg generation som agerade murbräcka. Revolutionen från 1968 rev ned auktoriteter på löpande band och 1980-talets liberala revolution satte tonen för den politiska utveckling som tog verklig fart i mitten av 1990-talet, med digitaliseringens fana högt.
Våra politiska uppfattningar kan enligt den amerikanske professorn och socialpsykologen Jonathan Haidt förstås utifrån sex grundläggande moraliska fundament; lojalitet, helighet, auktoritet, rättvisa, omsorg och individuell frihet. Ponera att endast några av dessa får företräde i hur politiken utformas, rimligen kommer demokratiska grupper vars moraliska utgångspunkter ligger utanför sökarljuset att uppfatta sig osedda. Kombinera det med en digital samhällsutveckling som gör det möjligt för i princip alla medborgare med grundläggande skolgång att göra sin röst hörd och bilda opinion inte bara lokalt, regionalt eller ens nationellt utan globalt. Då har vi en giftig cocktail av misstro, oförståelse och till och med hat som lägger sig likt en våt filt över debatten. Ingen kan säga någonting utan att ta hänsyn till hur det tolkas, uppfattas eller förstås i relation till dem som alltid är missnöjda. Den verkliga debatten, utbytet av argument för olika ståndpunkter, dör sotdöden.
Hög tillit i befolkningen och demokratiska, transparenta institutioner är auktoriteter som utgör ett skydd för ett gott samhälle – men de är lätta att riva ned, precis som statyer; men till skillnad från statyn omöjliga att ersätta.
”Ingen kan säga någonting utan att ta hänsyn till hur det tolkas, uppfattas eller förstås i relation till dem som alltid är missnöjda. Den verkliga debatten, utbytet av argument för olika ståndpunkter, dör sotdöden.”
Gör inte som Trump, Bolsonaro och Orbàn. Bemöt istället din motståndares bästa argument. Tillskriv inte andra onda motiv och dig själv goda. Gå en mil i någon annans skor, bildligt talat, och fundera på hur det kändes. Men visst kan vi sedan diskutera vilka som står staty i våra städer – är det inte orimligt många män och få kvinnor till exempel?
