GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Margit Silberstein: Vad är en politiker utan vägledande värderingar?

Att stå fast vid sin övertygelse är inte detsamma som att fastna i den politiska sandlådan.
Margit Silberstein
Ledarkrönika • Publicerad 25 juli 2021 • Uppdaterad 25 juli 2021
Margit Silberstein
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Under regeringskrisen fick Centerns partiledare Annie Lööf (C) svara på många frågor om varför hon inte ställde sig bakom en M-ledd regering som behövde stöd av SD.
Under regeringskrisen fick Centerns partiledare Annie Lööf (C) svara på många frågor om varför hon inte ställde sig bakom en M-ledd regering som behövde stöd av SD.
Foto: Ali Lorestani / TT

Jag är less på politiskt spel. På själva uttrycket, som har blivit ett tillhygge när politiker ska platta till sina motståndare. Då haglar beskyllningar om spel och sandlåda. Som Annie Lööfs hållning till Sverigedemokraterna. Hon hånas av moderater och kristdemokrater, gamla vänner och allierade som blivit näst intill hennes fiender. Är det spel att vilja kunna se sig själv i spegeln, att inte väja för sin egen blick? Tänk om det är blodigt allvar att vägra begå våld på sig själv.

Dagens krönikör

Margit Silberstein

är journalist och författare med en bakgrund som bland annat inrikespolitisk kommentator på SVT.

Man måste kunna prata med alla, säger de som nu vill ingå förbund med ett parti de för inte länge sedan ansåg befinna sig i en mylla alltför motbjudande att beträda. Prat är väl en sak – men att styra Sverige i en gemensam riktning, med de vars värderingar man bekämpat under hela sitt politiska liv kan vara en omöjlighet. Om inte värderingar är en politikers ledstjärna, vad är då en politiker? När spelade Ulf Kristersson spelet? Igår eller idag? Igår lovade han att inte samarbeta, samverka eller samregera med Sverigedemokraterna. Var det bara politiskt spel?

Hur många gånger har jag inte som journalist blivit tillrättavisad: ”Ni journalister bryr er bara om spelet, vem som tar vem.” Som om politikerna enbart befattade sig med sakfrågorna. Som om inte Alliansen sprack på grund av oenighet kring vem som tar vem. Det var inte Stefan Löfven som fick Alliansen att falla samman, den imploderade inifrån. All politik rymmer ett visst mått av show och föreställning. När Moderaterna erbjöd Centern köttben på hög för att locka över Annie Lööf till den rätta sidan, visste de förstås att Centerns vägval inte handlar om Norrbotniabanan eller fler bensinmackar i glesbygd, utan om vilka som ska ges makt och inflytande i Sverige. Utspelet var ganska genomskinligt, men så går det till i alla politiska läger.

”Prat är väl en sak – men att styra Sverige i en gemensam riktning, med de vars värderingar man bekämpat under hela sitt politiska liv kan vara en omöjlighet.”
Margit Silberstein

Åsa Romsons tårar, jag tror inte att de var krokodiltårar, när hon och Miljöpartiet stramade åt migrationspolitiken är exempel på hur ont det kan göra att bjuda ut sin själ. Nooshi Dadgostar spelade lite när hon varnade för att fri hyressättning i nyproducerade fastigheter skulle driva folk från hus och hem. Men i grunden drevs hon av sin övertygelse hela vägen fram till dörrmattan, som hon sparkade undan. Hon fick respekt i många läger för att hon gjorde det hon trodde på. Sedan var det förstås många borgerliga väljare som hurrade för att hon bidrog till att peta Stefan Löfven från makten.

Jag förstår ju också att det handlar om regeringsmakten och att Sverige måste styras, när partier överskrider röda linjer. Både för Ulf Kristersson och för Stefan Löfven, som riskerar att leda Socialdemokraterna ut i ett töcken där profilen suddas ut. Sossar eller Annie Lööfs dörrmatta – frågorna ställs redan.

Men jag anser inte att politiker som håller fast vid sin tro befinner sig i sandlådan. Oavsett vad man tycker förtjänar de att tas på allvar.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.