Maktskifte i Ulricehamn

Det innebär inte att man ska förvänta sig att det blir rusning till privata utförare. Dels tar det tid att etablera sig, dels finns det skäl att tro att Ulricehamn, precis som många andra kommuner, har en hemtjänst som de gamla är nöjda med.

Ändå är det en viktig förändring, en maktförskjutning från kommun till medborgare. Den som använder hemtjänsten får större möjlighet att påverka.

Införandet av valfrihet har gått olika fort i olika kommuner. Ulricehamn är en av de kommuner där det funnits ett starkt politiskt motstånd. Ett av argumenten har varit att reformen inte har provats i så glesbefolkade kommuner. Det har också funnits en oro över att de ekonomiska konsekvenserna inte var tillräckligt utredda.

Reformer skall alltid föreberedas väl. Men nu har Lov funnits så länge att det finns många goda exempel att inspireras och lära av. Och även om det är tätortskommuner – framförallt borgerligt styrda – som legat främst, finns nu denna valfrihet i alla typer av kommuner.

Dessutom visar Socialstyrelsens rapport från i höstas också att lagen har förbättrat kommunernas verksamhetsuppföljning. De har helt enkelt tvingats att noga analysera kostnadsläge, effektivitet och kvalitet i sina egna verksamheter.

Det finns olika sätt att mäta vilken framgång en valfrihetsreform har. Inför partistämman i Åre i september lanserar Centern ett nytt mål där man vill slå fast att på sikt ska 50 procent av välfärdstjänsterna, på nationell nivå, produceras av privata och/eller ideella utförare.

Problemet med det målet är att det fokuserar på utföraren, inte brukaren. Visst kan man som vän av privata alternativ frestas att sätta ett sådant mål. Men det viktiga med valfriheten är inte att det exakta antalet privata utförare ska ligga på en viss procentnivå, det är att det ökar förutsättningarna för att hundra procent av brukarna blir nöjda.

Ledarredaktionen