Lyssnade inte Kristersson på Hédi Fried?
Erfarenhet är ett ”närvarande förflutet”, för att citera begreppshistorikern Reinhart Koselleck. När jag skrev min doktorsavhandling i kyrkohistoria grottade jag ner mig i detta sätt att förstå hur handlingsmönster och föreställningar om världen uppstår och hur de samverkar med förväntningar på framtiden. ”Produkten” i sammanhanget är förändring; lärdomar av det förflutna inverkar på hur vi väljer att agera ”framåt”.
Eller kanske mer passande, bör välja att agera. Den dagsaktuella debatten ger sannerligen prov på att det inte finns något lagbundenhet i hur samhället tar tillvara på det förflutnas lärdomar.
”Historien upprepar sig inte” är en populär ursäkt som ofta används för att motivera oviljan att ta tolka och tillämpa de lärdomar som faktiskt finns tillgängliga.
Det där närvarande förflutna är under alla omständigheter ett viktigt samtidskorrektiv. Det finns erfarenheter som det inte går att blunda för.
Ändå är det precis vad som sker just nu.
När Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne i veckan tilldelade Hédi Fried Frihetspennan, åtföljdes det beslutet av följande motivering:
”Hédi Fried har gjort det till sin livsuppgift att värna det öppna samhället. I böcker, artiklar och föredrag har hon – för att vi ska förstå de psykologiska och samhälleliga processer som gör ondskan möjlig – oförtröttligt vittnat om Förintelsens våld och om den förrädiska vägen dit. Under senare år har hon också framträtt som en frispråkig och klarsynt debattör som uppmanar dagens ledare att se de farliga mönstren och agera i tid för att motverka samtidens våldsbejakande extremism.”
För en bredare publik är Hédi Fried känd som en av de överlevande. I hennes närvarande förflutna ingår tiden i koncentrationslägren Auschwitz och Bergen-Belsen. 1945 kom hon till Sverige med M/S Rönnskär – en av Röda korset ”vita båtar”. Hon utbildade sig till psykolog, arbetade med överlevande från Förintelsen och med deras barn, är författare till ett antal böcker varav den första, Skärvor av ett liv (Natur&Kultur1992 och 2018), återutgivits i en pocketupplaga.
I den mån det går att samla ett yrkesliv och ett författarskap till en livsgärning, kan denna sammanfattas i ett citat av henne: ”Om ungdomarna inte känner till sanningen, hur ska de då kunna värja sig för lögnen?”.
Att kunna värja sig för lögnen …
Kanske var det bara enkel maktmatematik och inte aningslöshet och okunskap som fick dåvarande moderatledaren Anna Kinberg Batra att 2017 på årsdagen (!) av befrielsen av just Auschwitz 1945 tillkännage att hennes parti hädanefter skulle ”samtala” med Sverigedemokraterna. Detta beslut kommenterades av Emerich Roth, även han en av dem som överlevde, i en debattartikel med orden:
”Det är sant att Sverigedemokraterna har bytt om till kostym och hyfsat språket, men man behöver bara skrapa lite grand på ytan för att bli varse vilka idéer dessa kostymer hänger på och vilka krafter som döljer sig under det tunna ytskiktet. Ondskan uppenbarar sig i olika skepnader, men oavsett vilka titlar den ger sig är det samma hat och samma mekanismer som driver dagens hatare, som de jag upplevt tidigare i mitt liv. Om ni inte lyssnar på oss, som har överlevt Förintelsen och upplevt hatets och våldets yttersta konsekvenser, vilka ska ni då lyssna på när alla vittnen är borta?”.
Det är snart tre år sedan Kinberg Batra tog sitt initiativ. Vid sin sida hade hon då Ulf Kristersson, som snart blev hennes efterträdare. I valrörelsen 2018 besökte han och andra partiledare Hédi FriedI i hennes hem.
Hur tog Ulf Kristersson vara på de erfarenheter som hon delade med sig av?
I dag kan SD göra anspråk på att vara landets största parti. Det skrämmande i den förändringen är att M så entydigt har anslutit sig till SD: s credo, att det som är fel i samhället står att finna hos vår samtids ”den andre” – flyktingen.
Någonstans finns ändå hoppet kvar om att denna samstämmighet inte kommer att kunna bestå. Men …
”… försök inte förstå, jag kan själv inte göra det. Ibland tror jag att det bara var en ond dröm”, skriver Hédi Fried i förordet till Skärvor av ett liv om det som formade hennes närvarande förflutna. Det går också att yttra om vår samtid, och om den så uppenbara oviljan att ta vara på de erfarenheter som faktiskt finns i vår omedelbara närhet.
