GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Kajsa Kettil: Lyssna på von der Leyen – EU måste göra mer för att bekämpa Ryssland

Det är dags även för medlemsländerna att bekänna färg om hur mycket de är beredda att hjälpa Ukraina.
Kajsa KettilSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 14 september 2022
Kajsa Kettil
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
På onsdagen höll EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sitt årliga linjetal till unionen, där hon manade till solidaritet med Ukraina och även inom unionen när stigande priser på el och bränsle slår olika hårt i olika länder.
På onsdagen höll EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sitt årliga linjetal till unionen, där hon manade till solidaritet med Ukraina och även inom unionen när stigande priser på el och bränsle slår olika hårt i olika länder.Foto: Jean-Francois Badias

Vid sitt årliga linjetal förra året bar EU-kommissionens ordförande rosa och vitt. Vid årets tal till unionen, som hölls på onsdagen, var kavajen gul och blusen blå.

Det var inte en slump. För ingen som lyssnade kunde ifrågasätta Ursula von der Leyens ambition att ruska om EU:s medborgare och beslutsfattare och påminna om att det faktiskt pågår ett krig i vår närhet, ett krig som kräver uppoffringar från oss alla om Putin ska besegras. Alternativet – att det är demokratin som besegras – är obehagligt men viktigt att ha i åtanke.

von der Leyen beskrev den ryska invasionen som ett krig mot energiförsörjningen, mot våra värderingar, mot vår framtid, och hon sammanfattade vad kampen ytterst handlar om: Autokrati mot demokrati.

Samtidigt utstrålade kommissionsordföranden hopp om att Ukraina och Europa kommer att segra.

Hon har rätt i allt hon säger, men hon missade en viktig aspekt – att EU inte har gjort tillräckligt.

Syftet är troligtvis att undvika att kritisera medlemsländerna så kraftigt att de surnar till och vägrar skala upp de insatser som krävs för att hjälpa Ukraina, därav de fina orden om hur snabbt EU satte in sanktionsåtgärder och hur välkomnade ukrainska flyktingar har blivit inte minst i Polen.

Och det stämmer att unionen har blivit snabbare på att ta och verkställa beslut när det bränner till. Övning ger färdighet, och det har inte rått brist på just övningar de senaste åren. Hit hör så klart pandemin, men även försök utifrån att splittra unionen som förra hösten när flyktingar slussades genom Belarus till den polska gränsen.

”Hon har rätt i allt hon säger, men hon missade en viktig aspekt – att EU inte har gjort tillräckligt.”

När kriget i Ukraina bröt ut kom snart det första beskedet från Bryssel om sanktioner mot Ryssland. Dessa har följts av skarpare och nödvändiga sanktionspaket. Och det aktiverade massflyktsdirektivet – som ger ukrainare på flykt möjlighet att söka skydd i valfritt EU-land – visar på allmän anständighet.

Men det går inte att komma ifrån att det inte är den Europeiska Unionen som har bidragit mest för att hjälpa Ukraina att mota bort ryssen. I stället är det USA som ligger i täten, och inte heller Storbritannien har anledning att skämmas. De båda länderna sticker framför allt ut för sitt omfattande militära stöd. Utan denna militära förstärkning i form av bland annat vapen och annat materiel skulle Ukraina aldrig ha kunnat stå emot den ryska armén så här länge. Så när vi nu ser hur de ukrainska styrkorna återtar område efter område i de sydöstra delarna av landet, ska vi minnas att de gör det främst tack vare amerikanskt och brittiskt stöd.

Detta är de ukrainska ledarna medvetna om. På Twitter uttryckte utrikesministern Dmytro Kuleba syrligt att EU:s utrikeschef Josep Borell ringde ministern för att ”uttrycka sin beundran och respekt för Ukrainas militär när de frigör fler territorier från den ryska ockupationen”, vilket fick Kuleba att konstatera att han ”bad om vapen, sanktioner och ekonomiskt stöd”.

Hans uppfattning har stöd i statistiken. Enligt siffror från Kiel Institute for the World Economy är USA den överlägset största bidragsgivaren till Ukraina. Under perioden 24 januari till 3 augusti bestod USA:s stöd av 45 miljarder euro, att jämföra med EU-ländernas och EU-institutionernas 28 miljarder. Och man ska visserligen akta sig för att jämföra äpplen med päron, men för att sätta summorna i ett större sammanhang bestod EU:s olika stöd under pandemin av ungefär 800 miljarder euro.

En annan skillnad är att där det amerikanska stödet består av gåvor, satsar EU mer på lån. Dessa lån ska betalas tillbaka någon gång, och ju längre kriget pågår desto svårare blir det för Ukraina att bli skuldfritt, och desto större är risken att landets ekonomi kollapsar.

Och Sverige då, hur givmilda är vi? Sådär, att döma av Kiel Institute for the World Economys sammanställning. Sverige hamnar på plats 14 med ett ekonomiskt stöd på 0,1 procent av BNP. Det kan ställas mot Estlands och Lettlands 0,8, Norges 0,4 samt Storbritanniens och USA:s 0,2 procent.

Med stigande priser på el, bränsle och mat, och med en inflation som rusar i höjden är det lätt att EU:s medlemsländer blickar inåt för att rädda sig själva. Men så länge kriget pågår kvarstår problemen. Därför är det ingen överdrift att påstå att den som bistår Ukraina också hjälper sig själv.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.