Lumpen kom tillbaka – allt är förlåtet

Men jag kan sörja alla ungdomar i Sjuhärad som inte får möjlighet att göra lumpen, på I 15 eller i någon annan landsända.

Det var fel av Alliansen att i praktiken avskaffa värnplikten. Inte bara för försvarets skull, utan för hela samhällsbyggets – för ungdomarnas egen skull.

Det är dags att återuppväcka den, i en ny, mer begåvad form. För att det finns ett brådskande personalbehov som försvaret inte klarar av. Men inte minst för att återskapa det kitt, den känsla av samhörighet, som värnplikten innebar, och som jag tror bidragit till att Sveriges ekonomi och näringsliv varit så framgångsrikt.

Att fattig som rik, samer och skånska bönder, en datatekniker från Stockholms innerstad och sjuksköterska från Sjuhärad kunnat mötas och nötas, tvingats ta ansvar för varandra, stå ut med varandra, bli vänner för livet, fått tillit – allt detta värde utöver konsten att skjuta tror jag har underskattats när riksdagen, med en liten majoritet, avskaffade värnplikten.

Jag tror att riksdagen också underskattade värdet för samhället av att många tusen unga fick en rätt kvalificerad ledarskapsutbildning, som företag och myndigheter förstås drog nytta av senare.

Definitivt har man underskattat samhällsvärdet av att nya svenskar, flyktingar och invandrare, i värnplikten fick en chans att snabbt, på riktigt, få kontakter med infödda svenskar – och tvärtom, inte minst. Ett mer kraftfullt integrationsprojekt går inte att skapa.

Riksdagen underskattade, sist men inte minst, samhällsvärdet av att få 19-åringar att vakna i tid, komma i tid, lära sig bädda sängen och hålla ordning på sina prylar.

Det gamla värnpliktsförsvaret var på många sätt ett skämt. Utbildningen i sig ofta långt från krigets verklighet. Åtskilliga utsattes för pennalism. Inte lätt för de som inte passade in i mallen.

Dessutom behöver inte det militära försvaret så mycket folk som förr.

Jag tror ändå att en helt annan sorts plikt är värd att diskutera utöver den med vapen i hand. En samhällstjänstplikt. En tremånadersutbildning i konsten att överleva och ta hand om varandra om det värsta skulle inträffa. Hur fixar du mat? Hur renar du vattnet? Eldar i en kamin. Orka bära en skadad anhörig. Enkel sjukvård.

Utbildning med delar där man får hjälpa gamla på hemmet, hålla ordning på rasterna på skolor.

En återtagen värnplikt i ny tappning tar säkert tio år. Samtidigt är personalbristen i försvaret akut. I dag är de kontraktsanställda soldater och sjömän som lämnar i förtid oroväckande många, missnöjda med anställningsvillkoren.

Värnpliktiga skulle förstås underlätta rekryteringen till yrkesförsvaret.

En sådan kombination av värnplikts – och yrkesförsvar fungerar väl i Norge. De anställda utför internationella insatser. Där beslöt också Stortinget nyligen om att införa även kvinnlig värnplikt. Självklart ska den gälla båda könen.

Tre folkpartister som själva är veteraner från missioner i Bosnien, Tchad och Afghanistan skrev nyligen i en debattartikel i Svenska Dagbladet där de noterade att inte minst många rättrogna liberaler är kritiska till den tvångslag som värnplikten ju innebär. De skrev:

”Kritiska röster bland oss liberaler ifrågasätter plikttjänstgöringens kränkning av individens frihet. Men vad är alternativet? Med rådande försvarspolitik kommer Sverige kunna försvara rätten till jämlikhet, rätten till yttrandefrihet i ca 7 dagar – först om 9 år!”.

Folkpartiet, som i Alliansen var med och fattade det dåligt underbyggda beslutet att avskaffa värnplikten, har nu ändrat sig. Det har även Kristdemokraterna och den socialdemokratiske försvarsminister Peter Hultqvist har öppnat för att i vart fall återinföra mönstringen. En bra början.

Moderaterna, däremot, förefaller hålla fast vid sin linje om att värnpliktiga inte behövs. Där kanske Fredrik Reinfeldts avgång kan öppna upp debatten.

Givakt, manöver, nu är texten över.