GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Kajsa Kettil: Logiskt att EU ifrågasätter Liberalerna

Ett chockat EU-parlament står i välbehövlig kontrast till den loja inställning till SD-inflytande som numera råder inom en stor del av av den svenska borgerligheten.
Kajsa KettilSkicka e-post
Ledare • Publicerad 19 september 2022
Kajsa Kettil
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Liberalernas EU-parlamentariker Karin Karlsbro, tillika gästkrönikör på BT:s ledarsida, har varit tydligt kritisk mot partiets acceptans av SD-samarbete. Nu tvingas hon försvara moderpartiets inställning inför de liberala partikollegorna i Bryssel.
Liberalernas EU-parlamentariker Karin Karlsbro, tillika gästkrönikör på BT:s ledarsida, har varit tydligt kritisk mot partiets acceptans av SD-samarbete. Nu tvingas hon försvara moderpartiets inställning inför de liberala partikollegorna i Bryssel.Foto: Fredrik Persson / TT

Först en hektisk valrörelse, sedan omladdning inför regeringsförhandlingar. Och däremellan en plötslig kris på EU-nivå. Det är bråda tider för Liberalernas partiledare Johan Pehrson. För att inte tala om hur besvärlig situationen är för partiets Europaparlamentariker Karin Karlsbro.

I slutet av förra veckan blev det ett himla liv när den liberala partigruppen Renew Europe, där bland andra svenska Liberalerna och Centerpartiet ingår, sammanträdde. En av mötespunkterna rörde en analys av det svenska valet, och det var tydligt att gruppledaren Stéphane Séjourné var upprörd. Centerpartiets EU-parlamentariker Abir Al-Sahlani berättar i en intervju för DN att han tog henne avsides och konstaterade att ”this is bad” (DN 17/9).

Den franska EU-parlamentarikern Séjourné har rätt. Det är illa. Och därför är det utmärkt att han utan att hymla ställer frågan hur Liberalerna har tänkt sig att stanna kvar i den liberala gruppen i parlamentet samtidigt som de samarbetar med Sverigedemokraterna nationellt. Själv har han en liberal president som alltid har stått i stark polemik till Le Pens Nationell samling (Tidigare Nationella fronten).

Det kan inte ha varit lätt för Karin Karlsbro att svara på den frågan. Och lite orättvist är det allt att just hon måste försvara sitt moderparti. För Karlsbro hör till den falang inom Liberalerna som har varit öppet kritisk till ett samarbete med SD, och krävt såväl tydliga röda linjer i inrikespolitiken som att inte kompromissa med viktiga värden inom EU-politiken.

Men liksom övriga partiföreträdare har hennes protester dämpats ju närmare valdagen kom. De uppslitande konflikterna i samband med förra årets partiråd och landsmöte imponerade inte på svenskarna, och när Nyamko Sabuni lämnade som partiledare var opinionssiffrorna katastrofalt låga. För att överhuvudtaget lyckas klamra sig fast i riksdagen krävdes enighet, åtminstone utifrån sett.

”Och lite orättvist är det allt att just hon måste försvara sitt moderparti.”

Johan Pehrson kom, liksom denna visuella enighet, och opinionssiffrorna vände. De 4,6 procent som väljarstödet till slut landade på är inte högt, men trots allt en bedrift jämfört med vårens nivåer.

Tyvärr lär Liberalerna upptäcka att känslan av revansch är kortvarig. För omvärldens frågor kring Liberalernas acceptans av SD-inflytande är varken överraskande eller omotiverade – utan tvärtom en sund reaktion som bör påminna partiet om varför det finns.

Det finns något djupt sorgligt och ovärdigt i att ett riksdagsparti som till och med har liberalismen i sitt namn tvingas vädja till sina EU-kollegor att inte ifrågasätta partiets ideologiska övertygelse och agerande.

Pehrson lovar att inte sitta i regering med SD eller att släppa fram en regering där SD ingår.

Det låter ju bra. Men vad han inte kan garantera är vilka politiska eftergifter L är beredda att acceptera för att SD i sin tur ska släppa fram en M-ledd regering. Sverigedemokraterna är tydliga med att de kräver att få igenom mycket av sin politik, och dessutom få det reglerat i någon form av kontrakt, för att tolerera Ulf Kristersson som statsminister. Vad är detta om inte ett konkret samarbete där även L ingår, något som den liberala partigruppen i Bryssel beskriver som en röd linje. Mellan raderna finns ett uteslutande av svenska L som tänkbar utgång.

Att ge SD direkt inflytande över den kommande regeringen kan visa sig få fler konsekvenser än vad partitoppen tydligen kalkylerat med.

Och detta redan innan den nya riksdagen har haft upprop och riksmötet har öppnats.

Det här kan bli en lång och snårig mandatperiod.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.