LO kan inte springa ifrån sitt ansvar

Ledare ,
LO:s avgående ordförande Karl-Petter Thorwaldsson ser morsk ut. Vilket ben har han i marken?
Foto: Pontus Lundahl/TT
LO:s avgående ordförande Karl-Petter Thorwaldsson ser morsk ut. Vilket ben har han i marken?

LO:s senaste debattartikel om relationen till Socialdemokraterna bekräftar framför allt organisationens stora vilsenhet. Att kritisera partiet för januariavtalet och samarbetet med Centerpartiet och Liberalerna är visserligen vardagsmat i dagens debatt, men här sätter facket den allt för stora tuggan i halsen.

Överst bland dem som undertecknat debattartikeln i Dagens Nyheter står Karl-Petter Thorwaldsson, avgående LO-ordförande när han lutar sig på ena benet och ledamot i partiets verkställande utskott när han sträcker ut det andra. Tar sig mellan LO-borgen på Norra Bantorget och partihögkvarteret på Sveavägen i Stockholm, använder han sig av båda benen och ägnar sig inte åt en Sture Dahlströmsk ”tango för enbenta”. Så om Thorwaldsson i egenskap av VU-ledamot säger ja till januariavtalet kan han inte den andra komma hoppande på det andra och kräva att partiet ska lämna samarbetet med mindre än att han faller på eget grepp.

Allt som partiet gör, har ”Kålle” och LO-ledningen delat ansvar för. Att han försökte distansera sig från detta genom att hävda att han intagit en ”självständig ställning”, är i bästa fall ett medgivande om att han ”bara” har misslyckats med att påverka politiken.

Det är naturligtvis välkommet att en intresse- och insiderorganisation på arbetsmarknaden vill tala om jämlikhet, trygghet och att man säger sig inte lägga hela skulden för dagens situation på ”högerregeringar som prioriterat att sänka skatterna före investeringar i välfärd och trygghet”. Men när partiordföranden och förre Metallordföranden Stefan Löfven i veckan ville göra gällande att ungdomsrånen och otryggheten kunde förklaras med Alliansens skattesänkningar, gör den sortens snedspark att både partiet och LO faller platt till marken. Och när LO i sin tur sparkar vilt och kräver att ”nu måste klassklyftorna minska på allvar och jämlikheten öka”, då hamnar foten mitt i det egna skrevet. Socialdemokraterna har gång på gång sagt ja och tagit över exempelvis fem av sex jobbskatteavdrag som Alliansen drev igenom.

Om LO däremot verkligen menar allvar torde det vara på sin plats med en ömsesidig och ödmjuk självrannsakan. I det läget hamnar knappast januariavtalet särskilt högt upp på listan över begångna fel och uppenbara brister. Överst hamnar då istället bristen på ledarskap och initiativ för en öppen och mer lättillgänglig arbetsmarknad. Här har arbetarrörelsens båda grenar en kollektiv skuld till alla dem som allra längst från jobben och därmed i förlängningen till samhället som helhet.

Men i självmotsägelsens namn höjer LO hellre rösten och varnar för arbetskraftsinvandringen. Den som varit med ett tag hör dock den underliggande meningen: Facket har inte längre vetorätt över vem som ska anställas eller vem som får jobba i Sverige. Besvikelsen över att ha förlorat makt är öronbedövande

Det är heller inte annorlunda när det gäller kravet att ”pensionerna för vanligt folk måste höjas rejält”. När dagens pensionssystem antogs av riksdagen röstade Socialdemokraterna för, inte emot. Om dagens pensioner anses för låga kan LO knappast klaga med tanke på att de intima banden med partiet. Och samma gäller med sjukförsäkringen: Om LO inte är nöjda med hur det fungerar, hur har då LO-ordföranden agerat i verkställande utskottet för att få den frågan överst på dagordningen?

LO vill tillsammans med partiet avsluta vad man kallar ”de tusen stegens reträtt”. Men först av allt bör nog facket sätta ner båda fötterna, sluta irra omkring och inte så uppenbart försöka distansera sig från sitt eget ansvar.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.