Libyens stora utmaning
För tjugo år sedan hade det inte varit möjligt att i FN:s säkerhetsråd enas om en flygförbudszon och understöd till rebellerna.
En Nato-ledd koalition med 40-talet länder hade inte haft möjligheten att vända krigslyckan till motståndsmännens fördel. Detta är värt att ha i åtanke när Nato nu anklagas för att ha överträtt FN:s mandat. Utan det intensifierade samarbetet mellan Nato och rebellgrupperna i kampens slutskede hade ännu mer blod spillts.
När stridigheterna i Tripoli och Brega väl avslutas öppnas ett fönster för förändring efter fyra decenniers sluten diktatur. Hittills har motståndsrörelsen och det nationella övergångsrådet haft ett gemensamt mål och en gemensam fiende att enas kring. Det blir betydligt svårare att undgå motsättningar vid byggandet av ett öppet och fritt rättssamhälle med fungerande institutioner. Några instruktioner finns inte till hands.
Libyen har inga demokratiska traditioner att luta sig emot. Det är ett land uppdelat i öst och väst. Klantraditionerna är starka. Det vi kallar oppositionen består av sekulära och religiösa grupperingar, återvändande exillibyer men även byråkrater och militärer som tidigare varit lojala mot Gaddafi.
Ett land som pånyttföds genom krig löper stor risk att fortsätta på våldets väg. I Irak stöttes Saddam-trogna bort vilket kraftigt försvårade uppbyggnaden av det nya samhället. En förhoppning är att de män som arbetat under Gaddafi får bidra till det nya Libyen. De lär behövas. Att Libyen skulle klara av att bygga ett fungerande samhälle utan internationell hjälp förefaller osannolikt.
Det känns närmast givet att Sverige tar en aktiv del i uppbyggnaden av det nya framväxande Libyen, både inom ramen för EU och via bilaterala humanitära insatser. Därom borde det vara enkelt att uppnå ett brett mandat i riksdagen.
Vi lär därmed slippa fler förhandlingsturer och krumbukter från Socialdemokraterna som bidrog till att begränsa det spaningsflyg som Nato bad om.
Libyens väg mot demokrati lär bli lång och mycket krokig. När Muammar Gaddafi nu slutligen tvingas välja mellan en hopplös kamp eller att ställas inför Internationella brottmålsdomstolen ger det dock ändå tilltro om en bättre framtid för Nordafrika.
Ledarredaktionen
