Lega: EU måste tina upp sitt intresse för Arktis

Mitt Europa Artikeln publicerades
En ensam isbjörn vandrar runt över vidderna på 82 grader nord,
Foto: Tore Meek
En ensam isbjörn vandrar runt över vidderna på 82 grader nord,

Arktis är en klimatmässig och säkerhetspolitisk utmaning som kräver politiska krafttag, inte minst från EU:s sida.

Ingenstans är klimatförändringarna så kännbara som i Arktis. Ingenstans får de såpass stora, säkerhetspolitiska konsekvenser som i Arktis. Arktis snabbt smältande packis höjer havsvattennivån och hotar känslig flora och fauna. I takt med att de arktiska farlederna – Nordväst- och Nordostpassagen – nu ligger isfria allt oftare flyttar många fram sina positioner i detta karga hörn av världen. Lockar gör olje- och gasfyndigheter och kortade transportvägar till sjöss, inte minst för Ryssland och Kina. Men även länder som Indien vill nu ha ett finger med i det arktiska spelet.

Men vad är då Arktis? En bred, vanligt förekommande definition är att det inkluderar området norr om polcirkeln. Där återfinns främst Norra ishavet, men även de nordiska ländernas liksom Kanadas och Rysslands norra delar, Grönland och den amerikanska delstaten Alaska.

Oavsett exakt var Arktis gränser går ligger varken Kina eller Indien i dess närhet. Dock har dessa jättar, tillsammans med elva andra asiatiska och europeiska länder, så kallad observatörsstatus i Arktiska rådet. Rådet, med de nordiska länderna samt USA, Kanada och Ryssland som medlemmar, är det ledande forumet för arktiskt samarbete. På dagordningen står särskilt frågor som rör hållbar utveckling och miljöskydd.

Kinas Arktis-vurm bottnar dock i allt annat än en genuin oro för höjda havsvattennivåer. För ju oftare de arktiska farlederna ligger isfria, desto mer gynnas den kinesiska mastodontekonomin. Med en isfri nordostpassage kan transporttiden mellan norra Kina och norra Europa halveras, jämfört med dagens rutt genom Malackasundet och Suezkanalen. Omfattande, kinesiska sjötransporter genom Arktis skulle få packisen att smälta i allt raskare takt och därmed utgöra ett än större hot mot känsligt djur- och växtliv.

Mot denna enorma klimatmässiga och säkerhetspolitiska utmaning krävs politiska krafttag, inte minst från EU:s sida.

Detta framförde jag och ett femtiotal andra europaparlamentariker häromsistens till kommissionsordföranden Ursula von der Leyen och EU:s utrikeschef Josep Borrell. I vårt brev pekade vi på betydelsen av en bred Arktis-strategi, som kan möta de säkerhetspolitiska utmaningar som följer i klimatförändringarnas spår. Trots att stats- och regeringscheferna så sent som i december bad kommissionen att uppdatera EU:s nuvarande Arktis-strategi finns Arktis inte ens omnämnt i kommissionens arbetsprogram för 2020.

Det duger inte. För en EU-ledning som inte ger Arktis en given plats inom alla, relevanta politikområden missar helt att Arktis väl och ve också är hela EU:s väl och ve.

De som tror att Ryssland och Kina har goda avsikter med sin expansiva Arktis-politik - ja, för dem är det hög tid att få upp huvudet ur sanden (i brist på packis).

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.