Ledare: Skarp, kylig och partiledare?

En av de mest okända – för en större allmänhet – politiska organisationerna i Sverige heter Moderat Skolungdom (MSU), vilka i helgen hade sin höstkonferens här i Borås.

MSU har funnits sedan 1949 och är, trots att den består av högstadie – och gymnasieungdomar, riktigt inflytelserik.

Ett konkret exempel är det fria skolvalet som MSU lanserade i början av 1980-talet och sedan blev en fast del av den borgerliga politiken.

I går gästades höstkonferensen av Moderaternas gruppledare i riksdagen Anna Kinberg Batra som avslutningstalare.

Det var inte, på papperet, ett steg i hennes partiledarkampanj, men ett tecken på att MSU:arna – internt kallat knotten – också behöver informeras om det politiska läget. Och det från högsta ort.

Kinberg Batra som fortfarande då och då får lida för att hon i valrörelsen 1998 sa att ”Stockholmare är smartare än lantisar” betonade denna gång att Moderaterna ute i landet, och i Södra Älvsborg gjort att partiet ”lyfte” i valrörelsen.

Hennes tal var i mångt och mycket riktat till den egna rörelsen, och det är kvalitéer som hon lärt sig som gruppledare.

Det märktes också att hon lärt sig något av Anders Borgs pedagogik då hon gjorde en

powerpointpointpresentation för MSU:arna där den nya regeringens ekonomiska politik steg för steg attackerades.

Hennes stora styrka ligger i att hon både är skarp och kylig, och det behöver man i riksdagen.

Frågan är dock om det räcker fram till partiledarposten och som hon själv påpekade har hon ”inte fått frågan”, men får hon den säger hon säkerligen ja.

Men när BT frågade vem som var Alliansens ledare var hon noga med att påpeka att det är ett lagarbete som sköts tllsammans med flera andra.

– Vi är många som tar tag i det politiska arbetet tillsammans.

Liknande svar fick man på frågan om det behövdes en idédebatt inom Alliansen och borgerligheten.

– Den politiska eftervalsdebatten har bara börjat.

På det hela taget kan man säga att Kinberg Batra är som bäst när hon får arbeta med riksdagen och träffa partimedlemmar.

Det är något helt annat att vara statsministerkandidat och tala direkt till väljarna. Men det kan säkerligen hon lära sig och ett lämpligt sätt är att studera Fredrik Reinfeldts förvandlig från riksdagspolitiker till partiledare.

Vad som också talar för henne är att hon är kvinna, och hittills den enda kvinnan som inte öppet har sagt att hon inte kandiderar till partiledare. Dessutom kan det vara en fördel att hon inte satt i regeringen Reinfeldt, och därför inte måste försvara egna partipolitiska insatser.

Det som dock ligger i fatet är att hon är från Stockholm, och att det är lätt för politiska motståndare att karikera en Stockholmspolitiker som har sagt att resten av landet är ointelligenta, även om det var för femton år sedan och att denna politiker har utvecklas.

Börjar hon dock bjuda på sig själv lite mer, och släpper den kyliga gruppledarframtoningen kan hon bli framgångsrik. I valet 2018 kan ”glada moderater” och en glad Allians ställas mot splittrade rödgröna och en sur Stefan Löfven som troligtvis kommer att ha haft flera kriser bakom sig.

En butter och bakåtsträvande Socialdemokratisk man mot en ung Allians som tar siktet på framtiden, och som dessutom leds av en kvinna.