Annons

Ledare: Hellre koalition än kaos

Allianspartierna har inte nått ända fram. Därför blir det inte heller någon tredje mandatperiod där Sverige statsminister heter Fredrik Reinfeldt.
Ledare • Publicerad 15 september 2014
Foto: 

Hellre koalition än kaos

Allianspartierna har inte nått ända fram. Därför blir det inte heller någon tredje mandatperiod där Sverige statsminister heter Fredrik Reinfeldt.

Annons

Det kom ändå som en överraskning att Moderaterna mest framgångsrika partiledare redan på valnatten skulle meddela sin avgång. Visserligen ska detta ske först till våren, med det goda syftet att låta partiet hitta en efterträdare och att låta denna person hinna med att förbereda sig inför nästa val.

En historiskt framgångsrik borgerlig epok i svensk politik är därmed till ända.

I takt med att Moderaterna under Reinfeldts ledning förändrades från ett stelnat och förlegat parti som präglats av bunkermentalitet och som varit fixerade vid skatter, skatter, skatter, så förändrades också förutsättningarna för ett bestående samlat borgerligt alternativ.

Alliansen uppstod ur de nya Moderaterna. 

Nu är det den nya Alliansens tid som börjar.

Denna nya tid får nu inledas med att Socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven först av alla får göra ett försök att bilda regering. Mycket talar för att han inte lyckas med det.

Främsta orsak till detta är att Sverigedemokraterna dubblerar sin röstandel för fjärde valet i rad. En skrämmande utveckling som under inga omständigheter får leda till att det främlingsfientliga partiet ges något inflytande över politiken.

Det är djupt oroväckande att det inom Moderaterna här och var i vårt avlånga land, och dessvärre även i Sjuhärad och i Borås, nu höjs röster för att partier ska ”acceptera väljarnas prioriteringar” och göra upp med Sverigedemokraterna för att kunna behålla makten. Det bör det parti vars partiledare gjort de tydligaste ställningstagandena mot främlingsfientligheten och flyktingföraktet i svensk politik under mandatperioden passa sig noga för.

Att ens lufta sådana tankar är att svärta ner Fredrik Reinfeldts person, gärning och eftermäle

Det finns gränser som inte ska överträdas.

Annons

Däremot måste alla anständiga och samhällsbärande partier vara beredda på att ge och ta för att Sverige ska få en fungerande regering, trots valresultatet.

Nu gäller det för alla att våga vara gränslösa på allvar.

Stefan Löfven har under hela valrörelsen vägrat att svara på frågan om hur hans regeringsalternativ ser ut. Nu har väljarna sagt sitt och fortfarande står Löfven utan svar. I sitt tal till extatiska partiaktivister på valvakan i Stockholm uttalade han sig ännu en gång om sin utsträckta hand. Han beskrev sig själv som en van förhandlare ”som vet att man inte kommer till förhandlingsbordet med fastlåsta positioner” och han talade så mycket om både Centerpartiet och Folkpartiet att det är svårt att inte ta honom på allvar.

Men vad har han egentligen för alternativ?

De Rödgröna har nämligen inte tillräckligt många röster. Dessutom utgör Vänsterpartiet inget hållbart alternativ om det är stabilitet som efterfrågas. En S+MP-regering i minoritet som blir mindre än Allianspartierna tillsammans måste visserligen få Vänsterpartiets godkännande för sin budget. Men vill verkligen Stefan Löfven leva med att Jonas Sjöstedt ska få ange villkoren för de kommande fyra åren?

Det går alltid att påstå att Vänsterpartiet aldrig skulle fälla en arbetarregering. Men samtidigt har V lärt sig av sitt historiska förhållande till Socialdemokraterna. Den tiden är förbi då V stillatigande lät sig betraktas som röstboskap i riksdagen och sedan lät sig bespottas i den politiska debatten av det parti som länge hatat kommunismen mer än man tyckte illa om borgerlighetens partier.

S-ledaren bör istället falla tillbaka på sin ”plan-B” – att göra allvar av det han pratar om – att söka uppgörelser med ett eller flera Allianspartier.

En koalition är bättre än kaos.

Allianspartierna kan visserligen vänta ut den oerfarne S-ledaren och skadeglada se på medan han misslyckas, hoppas på omval och den vägen försöka att återfå makten.

Men vad vinner Sverige på det? Och viktigare, vad vinner den Allians som förändrat Sverige på att inte vilja fortsätta ta ansvar för Sverige?

Annons

Vill Stefan Löfven hitta lösningar på de stora utmaningarna – som skolan, energiförsörjningen och försvaret – ska ett, två eller tre allianspartier inte dra sig för att försöka.

Arvet efter Fredrik Reinfeldt tål det.

En ansvarskännande borgerlighet vet det.

En ny tid i svensk politik förutsätter det.

Ledarredaktionen

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons