Annons

Ledare: Dags att ge Borås en regnmyndighet!

Hur vått är egentligen regnvattnet? Vilka paraplyer är bäst när himlen öppnar sig? Finns olika sorts regn, och i så fall varför, och hur påverkar de människan?
Och hur rättvist är det, egentligen, att regnet faller så olika över landets olika delar? Går det att genom påverkanskampanjer åstadkomma en jämnare fördelning? • Publicerad 7 september 2017
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Regn och högt vatten i Borås. Som gjort för att regleras av en statlig myndighet.
Regn och högt vatten i Borås. Som gjort för att regleras av en statlig myndighet.

Här saknas helt enkelt en institution i myndighetsfloran, en riktigt rejäl statlig verksamhet som på ett bättre sätt kan belysa hur olika regndroppar falla.

Dessutom finnes ju här, i Borås, en alldeles utmärkt lämpad plats för denna, kan vi kalla den, ”Myndigheten för regnväder”. Minns bara vad Helena Alcenius, chefen för destinationsbolaget Borås TME, sa i SVT i vintras: ”Vatten är liv. Regnet är själva förutsättningen för att Borås ska vara den staden den är. Så är det bara”. 2016 kom Borås på fjärde plats i nationella regnligan med 961 millimeter, strax efter några små byar, så meriter och kompetens finnes onekligen här.

Annons

Staten bör också ha visst dåligt samvete efter att någon form av kompensation antyddes efter Ericsson-smällen och när SP i stan inte längre fick sköta sig självt. Här har vi också Högskolan som redan tangerar ämnet med sin miljöforskning.

Hörde vi någon invända att SMHI i Norrköping ju redan finns, med sin stora hydrologiska avdelning som dygnet runt håller koll på regnet och grundvattnet? Jamen, vadå? Det är väl aldrig fel med en myndighet till, som kan ge fler perspektiv och som dessutom ger arbetstillfällen till alla de samhällsvetare, kommunikatörer och beteendevetare som våra högskolor producerar?

Den omedelbara orsaken till ironin ovan är två pressmeddelanden på torsdagen. Det första, skickat klockan 08,49, kom från Vänsterpartiet, vilket givetvis inte var en tillfällighet: Här gällde det att sätta bilden av vilka som ville ta hem den politiska vinsten när nu ”Myndigheten för arbetsmiljökunskap” ska etableras i Gävle, med en budget om 35 miljoner om året.

V:s budgetförhandlare Ulla Andersson förklarade nöjt: ”Arbetsmiljö är en så central fråga för allas våra arbetsliv. Hur den är och utformas avgör så mycket. Hur vi trivs, hur länge vi orkar arbeta, om vi får vara friska och ha hälsan i behåll. Därför är det så centralt att förstärka och samla ihop det arbete som görs”.

Efter att fackförbundet ST, som organiserar just statligt anställda akademiker, också jublat, kom så regeringen själv med sitt pressmeddelande klockan 11,41 där arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) ansträngde sig för att bemöta den givna motfrågan ”… men gör inte Arbetsmiljöverket redan allt detta?”. Den bjässen omsätter en dryg halv miljard och har 600 anställda. Därtill alla institut som forskar om arbetsmiljö, som Institutet för miljömedicin, Institutet för stressmedicin, IVL Svenska miljöinstitutet, Stressforskningsinstitutet.

Strategin med utlokalisering av statlig verksamhet från Stockholm är i sig god, av en rad skäl. Men det får inte bli hittepå-projekt, som det när regeringen nyss meddelade att redan nedläggningshotade Myndigheten för kulturanalys, med tolv (!) tjänster, flyttas till Göteborg.

Om regeringen hade velat bli tagen på allvar hade den gott kunnat flytta hela Arbetsmiljöverket till Gävle.

Efter ett stycke ironi och skäll bör dock regeringen applåderas för beslutet om tio ytterligare statliga servicecenter som från 2019 ska etableras i glesbygd och i ”socialt utsatta områden”.

Om förslaget om en ”Myndighet för regnanalys” till Borås inte vinner gehör, så kanske ett servicecenter på Hässleholmen passar in.

Mikael HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons