Låt staten stå för assistansen
En majoritet av riksdagspartierna har i socialutskottet ställt sig bakom ett förslag att staten ska ta över ansvaret för LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. I nuläget delas detta med kommuner.
För brukarna innebär den nuvarande ordning bristande resurser och osäkerhet. Kommunerna har långt ifrån samma ekonomiska förutsättningar att bistå funktionshindrade som behöver stöd.
En statlig utredning från förra året har redan föreslagit att staten ska ta över ansvaret för delar av LSS. Riksdagen begär en ny utredning för att istället samla allt till en instans och därigenom göra det mer jämlikt mellan landets olika delar.
Lösa regler och generösa system har möjliggjort ett systematiskt utnyttjande av stödet via assistansföretag. Den organiserade ekonomiska brottsligheten har genom det undermåligt granskade systemet fått en stadig inkomstkälla via LSS-stödet.
Tidigare kartläggning pekar på omfattande problem där arbetsgivare avstår även från att anställa människor i landet och istället ta hit personer som antingen på olika sätt exploateras eller inte arbetar alls. Det är centralt för tilltron till Sveriges välfärdssystem att fuskare systematiskt bekämpas. Bidragen till assistansstöd behöver tillkomma de som faktiskt behöver hjälp.
”Många som behöver hjälp kan inte få det för att pengarna inte hjälper till. Utan friåkare hade det varit lite lättare att få resurserna att räcka till.”
Nu ligger en utredning om en ny myndighet för alla statliga utbetalningar från välfärdssystemen ute på remiss. Poängen är att göra samla utbetalningarna och ge kontrollerna av felaktigheter och fusk en egen funktion. Att jaga fuskare har alldeles för ofta blivit en eftertanke i ett redan snårigt system av ärenden.
Sverige har en allmän och generös välfärd. Det behöver vårdas. Men generositet drar till sig fuskare och ekonomisk brottslighet. Många som behöver hjälp kan inte få det för att pengarna inte hjälper till. Utan friåkare hade det varit lite lättare att få resurserna att räcka till.
Lokal demokratin och decentraliserade system kan lättare utforma hur verksamheten ska bäst fylla medborgarnas behov. Skola, infrastruktur och vårdtjänster är oftast inom den kategorin. Men när mer och mer av den kommunala och regionala verksamheten sprids på privata och ibland också oseriösa aktörer behöver systemet ses över.
Vården av funktionshindrade har gått från att en vårdtjänst till att bli ett ändamålsbundet bidrag. Systemet har öppnat dörren till omfattande fuskande och felaktig användande av resurser.
Staten kan inte längre förlita sig på att kommunerna går jämna steg med varandra eller lägger extra tid och pengar på att se till att LSS inte utnyttjas felaktigt.
