Kajsa Kettil: Låt oss njuta av den nyfödda framtidstron – utan att ta ut segern i förskott

”Thank you, Joe! Thank you, Joe!”

Hyllningarna till Joe Biden tycktes aldrig vilja ta slut. Det tog den sittande presidenten åtskilliga minuter att komma igång med sitt tal under Demokraternas första dag på konventet i Chicago. Här deltar höjdare som paret Clinton och paret Obama tala, det ryktas om att Beyoncé ska underhålla och slutligen kröns Kamala Harris på torsdagen som Demokraternas presidentkandidat.

Månader, eller snarare år, av deppighet på gränsen till uppgivenhet inom partiet har bytts mot entusiasm och optimism. Delegaterna står bakom henne, väljarna likaså – åtminstone fler än som var redo att lägga sin röst på Biden. Den månad som har förflutit sedan han till slut och efter hårda interna påtryckningar kastade in handduken har inneburit en rejäl skjuts i opinionen. Inför Demokraternas konvent leder Harris över Trump i flera opinionsmätningar. Och även om marginalerna är små, och mycket kan hända före valet i november, är detta goda nyheter både för det amerikanska folket och för den del av övriga världen som tror på demokrati och anständighet.

Om det inte vore så riskfyllt att ta ut en seger i förskott skulle det vara njutbart att se hur Trumplägret famlar efter en ny strategi. Plötsligt är det Donald Trump som är gamlingen, han som satsade på att utmåla Joe Biden som en virrig 81-åring och sig själv som en stark och energisk man, sina 78 år till trots.

Nu utmanas expresidenten av en 59-åring som på riktigt utstrålar energi och kämpaglöd.

Kamala Harris och vicepresidentkandidaten Tim Walz taktik tycks för tillfället vara att tona ner domedagsprofetiorna i händelse av en Trumpseger och i stället utmåla motståndarna som knäppa snarare än farliga. Walz kläckte öknamnet ”weird” – konstig – och det togs emot med öppna armar av de egna leden.

Det återstår att se om Republikanernas smutskastningskampanj mobiliserar de egna sympatisörerna. Harris utmålas här som bland annat en alkoholist och människosmugglare som har ”legat sig till toppen”. Andra konspirationsteorier kopplar henne till pedofili, något som även drabbade Hillary Clinton när hon kandiderade 2016, och vissa påstår till och med att Kamala Harris egentligen är en man.

Det är lätt att skratta åt så absurda anklagelser. Samtidigt påminner de om hur desinformation hotar frihet och demokrati. 2024 har beskrivits som ett supervalår där närmare två miljarder människor går till val. Förutom USA är det val i folkrika länder som Brasilien, Indien, Ryssland och Pakistan. Faktum är att nästan hälften av världens befolkning röstar i år, och bara drygt hälften av länderna har fria val enligt Economist Intelligence Unit (EIU). EIU har nyligen presenterat en demokratirankning, och det är ingen munter läsning. Flera faktorer tyder tyvärr på att demokratin är på tillbakagång; lågt valdeltagande, ifrågasatta valresultat och trakasserier mot oppositionella hör till orosmolnen. De leder till en ond spiral där förtroendet för demokratiska processer sjunker, vilket ger ännu lägre valdeltagande, fler omtvistade valresultat och så vidare.

Även utgången av det amerikanska presidentvalet lär påverka människor och politiska strömningar utanför USA. En seger för Trump riskerar att öka instabilitet och inspirera auktoritära ledare att runda demokratiska processer och strunta i exempelvis ansvarsfulla klimatåtgärder. Paradoxalt nog kan även en vinst för Harris få negativa konsekvenser om Trump vägrar erkänna sitt nederlag och enligt beprövad metod får sina anhängare att tro att valet är ”stulet”.

Å andra sidan skulle världen gynnas långsiktigt med Demokraterna i Vita huset. Om partiet ska ha en chans måste dock Kamala Harris snarast berätta vilken politik hon vill driva. Hittills har konkreta förslag lyst med sin frånvaro. Vad vill hon egentligen med ekonomin, migrationen och klimatet, och hur ser hon på USA:s roll för att få slut på kriget i Gaza och Ukraina?

Många frågetecken väntar på att rätas ut, och höstens valrörelse övergår sannolikt i en nagelbitare på valdagen den första tisdagen i november.

Men utan att ropa hej kan vi väl få glädjas en liten stund åt att vinden blåser åt rätt håll?

De demokratiska delegaternas skanderande under Bidens tal vittnar om tacksamhet. Om tacksamheten avser hans långa, politiska gärning eller efterlängtade sorti går att diskutera. Klart är dock att de verkar tro på en bättre framtid. Det är värt att glädjas åt inför politikhösten 2024.