Annons

Lämna dem inte utanför

Det sägs ofta att barnen är vår framtid. Ett samhälles viktigaste uppgift borde därmed vara att ge alla barn så goda förutsättningar som möjligt.
Ledare • Publicerad 12 november 2009
Barn som växer upp i fattiga familjer har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Utanförskapet riskerar att gå i arv från generation till generation.
Barn som växer upp i fattiga familjer har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Utanförskapet riskerar att gå i arv från generation till generation.Foto: Tomas Munita

Trots det så tilltar barnfattigdomen. Förvisso ett omdiskuterat begrepp som ändras med tiden, men enligt Rädda barnens definition är det barn som lever i familjer med låg inkomststandard eller i familjer som tilldelats socialbidrag någon gång under året.

Att helt utrota barnfattigdomen verkar vara lika svårt som att få unga män att sluta slåss eller att uppnå full sysselsättning. Sverige har haft en enorm välfärdsutveckling de senaste decennierna, ändå ökar antalet barn som är fattiga i välfärdssamhället. Enligt den senaste publicerade mätningen levde 11,9 procent (2006) av barn (0–17 år) i fattigdom, i absoluta tal 250.000 barn. Då var det högkonjunktur, nu är vi sakta på väg ut ur en kris. Därför borde siffrorna nu vara högre.

Annons

Barnfattigdom är inte minst ett problem för Borås kommun. Enligt Rädda barnen hamnade Borås på 217:e plats av Sveriges 290 kommuner i barnfattigdomsligan, omsatt i reda tal 4.000 barn. Därför var det inte helt fel att en av Sveriges experter på området, professor Tapio Salonen vid Växjö universitet, i går talade om barnfattigdom inför att hundratalet politiker och tjänstemän från Borås kommun.

Fenomenet är väl utforskat men någon snabb lösning finns inte. Om tillväxttalen är goda eller om vi går igenom det som av många kallats århundradets värsta kris så växer fattigdomen, och det oavsett regering.

Barnen påverkas givetvis av föräldrarnas situation. Förlorar de jobbet så ökar risken att de hamnar under fattigdomsgränsen. I värsta fall permanentas tillståndet och fattigdomen och utanförskapet går i arv. Det förekommer förstås redan idag. Professor Salonen pekar på de etablerade och de oetablerade arbetslösa. Häri ligger ett av framtidens största problem. Hur kan samhället hjälpa dem som aldrig fått fäste på arbetsmarknaden och därmed inte kommit in i arbetslöshetsförsäkringen?

Kanske genom att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden? Samtidigt är det svårt för någon utan gymnasieutbildning att få ett fast jobb. De okvalificerade jobben försvann i hög grad med industrisamhället och har aldrig riktigt ersatts i tjänste- och informationssamhället.

Men det är inte lätt att ta sig ur fattigdomsfällan. Barn väljer inte var de växer upp. Växer du upp i ett invandrartätt område ökar risken för fattigdom markant. Risken är fyra gånger större med utländska föräldrar. Klarar vi att komma tillrätta med segregeringen så försvinner alltså barnfattigdomen. Allting pekar dock på att segregeringen ökar i storstäderna, sannolikt även i Borås.

Arbetet bör inriktas på dem som inte ens fått chansen på arbetsmarknaden. Det är värt att diskutera lägre löner och uppluckrat anställningsskydd för okvalificerade arbeten. Det viktiga är att inte stänga ute människor för gott. Det är också värt att tala om något slags allmän grundförsäkring med låga ingångskrav för att undvika att människor tvingas till socialen.

Ett samhälle måste sträva efter att få med alla. Vi har inte råd med att permanent lämna en stor grupp föräldrar och barn utanför.

Ledarredaktionen

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons