Låga lönekrav räcker inte
Och att LO-kollektivet som helhet är med i matchen och inte utmanar konjunkturerna med högre krav än så är värt en applåd.
Men det är långt ifrån säkert att det räcker. Om inte efterfrågan på svensk export ökar från främst EU-länderna lär facken få sänka kraven ytterligare. Produktiviteten är låg just nu.
Att LO också sagt ja till regeringens jobbpakt, som bland annat innebär sänkta ungdomslöner och statliga subventioner, är även det ytterligare ett steg i rätt riktning.
Kanske kan man idag på allvar tala om att det råder krismedvetenhet inom facken. Men i så fall klingar det falskt när man, som IF Metall gjorde förra veckan, avvisar så kallade krisavtal.
Det återstår dock att se vad fackens samhällsansvar är värt i längden. Ty med årets lönekrav följer en så kallad låglönesatsning, och den är långt ifrån invändningsfri.
Onekligen ökar en sådan marginalerna något för dem som av olika skäl inte kommer över den brytpunkt där LO:s återhållsamhet inträder, nämligen vid 25.000 kronor i månaden. Men om det är jobben som LO oroar sig för, och som lett till att man taggat ner lönekraven en aning, torde det vara på sin plats för ansvarsvilliga förhandlare att ta sig en funderare:
Leder höjda ingångslöner verkligen till fler arbetstillfällen?
Nej. Tvärtom . Om detta råder ingen tvekan.
De flesta som hittar sina första jobb gör det just inom låglöneyrken. Ju dyrare det blir att anställa exempelvis unga, arbetslösa, invandrare och nyutexaminerade, desto färre jobb för dessa i kristider så utsatta grupper.
Ledarredaktionen
