Kvinnor borde skyddas – inte gömmas
En vanlig reaktion mot våld i nära relationer brukar vara; varför lämnar hon inte honom bara? Men inte lika många frågar sig vilka alternativ som den utsatta kvinnan står inför; att stå ut med våldet eller att inte finnas alls.
Man missar också att problemet inte är kvinnans anmälningsbenägenhet, utan de brister som finns i systemet. I Sverige finns omkring 800 kvinnor som valt att lämna våldsamma relationer. Men gräset är sällan grönt på andra sidan ängen. Att lämna en destruktiv relation kommer ofta med ett högt pris på grund av ett system vars brister tvingar kvinnorna att försvinna. Inte männen som upprepade gånger utsätter dem för trakasserier, hot och våld.
Kvinnor som lever gömda går inte att hitta i några register alls. Inte ens myndigheter kan få tag på dem utan får skicka post genom Skatteverket. De kan inte stå i bostadskö eller ta ett banklån. Och de kan inte heller beställa saker via nätet eller låta barnen vara med i en fotbollsförening. Men det är ingenting mot rädslan de lever med dagligen – att bli hittade av sina före detta makar eller pojkvänner.
De finns. Fast ändå inte.
”Men i den bistra verkligheten möts anmälningarna av nedlagda utredningar, vilket inte bara leder till besvikelse utan också sätter kvinnorna i en livsfarlig situation.”
I ett reportage i Aftonbladet har journalisten Kerstin Weigl följt 27 av de 800 kvinnorna, och som anordnar manifestationer runt om i landet för att uppmärksamma den situation de lever i. Som symbol har de valt slitna gråa skor som ska påminna förbipasserande om att de finns trots att de inte får synas.
Det finns i dag en allmän kunskap att hjälp går att få i situationer av våld i hemmet. Det bedrivs otaliga kampanjer om var denna hjälp finns att få, och många frivilligorganisationer hjälper gärna till. Att polisanmäla är norm. I reportaget framgår till och med att vissa kvinnor mer eller mindre tvingas att anmäla sin tidigare partner. Men i den bistra verkligheten möts anmälningarna av nedlagda utredningar, vilket inte bara leder till besvikelse utan också sätter kvinnorna i en livsfarlig situation.
Det alternativ som då återstår är att kapa alla familj- och vänskapsband för att starta ett ”nytt” liv på en ny ort. Normen är med andra ord att kvinnan, och de barn som ofta finns med i bilden, måste försvinna medan mannen som vid upprepade tillfällen utsätter dem för brott går fri. Är det priset som ska betalas av de som orkat lämna våldsamma relationer?
Samhället lämnar kvinnorna, tillsammans med barnen, åt sina egna öden. Som Weigl skriver i reportaget lever de ofta ”i livsfara men måste själva ansvara för sin säkerhet, och barnens". Det är ett enormt ansvar som våldsutsatta kvinnor inte ska behöva ta.
Det räcker därför inte med att "hon bara anmäler” sin våldsamme make eller pojkvän. Det måste finnas ett fungerande system som garanterar trygghet även efter att en anmälan gjorts.
