Kritisera gärna islamismen – men låt bli att smutskasta vanliga muslimer
Sverige har varit aningslöst och låtit Muslimska brödraskapet infiltrera samhället, hävdar forskaren och opinionsbildaren Sameh Egyptson, som i veckan disputerar i ämnet.
Det stämmer inte, kontrar Islamiska förbundet, forskare med flera.
Innan avhandlingen har nagelfarits är det svårt att fastställa exakt var sanningen ligger. Men en sak är klar: Det är utmärkt att frågan blir belyst. För om en oro att framstå som främlingsfientlig leder till att få vågar granska förekomsten av islamism, då drabbar det i förläningen muslimer i allmänhet och även tilliten mellan människor med olika bakgrund.
I ett reportage av journalisten Niklas Orrenius i DN (5/2) berättar Sameh Egyptson om sitt arbete med att kartlägga Muslimska brödraskapets (MB) aktiviteter i Sverige. Enligt Egyptson har en liten grupp islamister infiltrerat politiska partier, skolor och studieförbund, och genom att studera intern och extern kommunikation har han upptäckt att det är skillnad mellan vad som sägs offentligt på svenska kontra på arabiska till muslimer som sympatiserar med brödraskapets politiska ideologi.
Forskningen har han sammanställt i en över 700 sidor lång doktorsavhandling. På fredag är det disputation vid Lunds universitet. Det spås bli startskottet för vad hans handledare Mika Vähäkangas, professor i missionsvetenskap och ekumenik, beskriver som en ”skitstorm”.
Kortfattat handlar avhandlingen om hur företrädare för Muslimska brödraskapet enligt Egyptson har infiltrerat det svenska samhället genom bland annat partier, skolor och studieförbund. Under många år har han i bland annat böcker och debattartiklar lyft att den islamistiska rörelsen verkar anonymt med syfte att muslimer ska leva enligt brödraskapets regler och normer snarare än det svenska samhällets.
Redan för sex år sedan konstaterade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, i en rapport att Muslimska brödraskapet är aktivt i Sverige. Rapportförfattarna fick dock mothugg från forskare som hävdade att slutsatserna var överdrivna.
Ämnet är med andra ord mycket kontroversiellt, men mycket tyder på att MB är verksamt även i Sverige. Det ska inte ignoreras. Egyptsons forskning kan dessvärre användas både för att misstänkliggöra muslimer i allmänhet och för att påstå att tesen bygger på islamofobi. Inget av synsätten är hälsosamt i en liberal demokrati.
Själv hävdar Saleh Egyptson att han som tidigare koptisk kristen i Egypten, och numer agnostiker i Sverige, har belägg för sina forskningsresultat och slutsatser.
Alla håller inte med. Att personer som pekas ut i avhandlingen protesterar mot anklagelserna är inte oväntat, och kritik kommer även från delar av akademin. I DN-reportaget kallar diakonen och doktoranden Anna Ardin avhandlingen ”ett stort falsarium”, ”en ny typ av rasbiologi” och ”mer en antimuslimsk konspirationsteori än vetenskap”. Hon har tidigare varit verksam inom Socialdemokrater för tro och solidaritet, och enligt Egyptsons avhandling är hon en aktivist som underlättar för MB att etablera sig inom socialdemokratin. Ardin värjer sig mot beskrivningen och kontrar med att hon arbetar för religionsfrihet, inte för islam, och hon hoppas att avhandlingen underkänns.
Andra har omfamnat Egyptsons arbete. SD har exempelvis erbjudit honom pengar för att översätta en av sina böcker till svenska, och att ha partiets logga på översättningen, vilket författaren avböjde.
”Låt oss minnas en sak: De allra flesta vill oavsett ursprung och religion fortsätta att leva sida vid sida och respektera varandra.”
Oavsett vad som händer vid disputationen lär uppmärksamheten leda till att debatten om Muslimska brödraskapets svenska nätverk blossar upp.
En kanske något naiv förhoppning är att diskussionen får handla om ämnets kärna, det vill säga om och i så fall hur en islamistisk, antidemokratisk rörelse i hemlighet verkar inom partier, organisationer och myndigheter. Det vore respektfullt både mot den liberala demokratin och mot alla vanliga, skötsamma muslimer som inte har ett dugg med islamism att göra, och som därför inte borde beskyllas för religiös fanatism eller misstänkliggöras på annat sätt.
Och låt oss minnas en sak: De allra flesta vill oavsett ursprung och religion fortsätta att leva sida vid sida och respektera varandra.
En konstruktiv, faktabaserad debatt om dold islamism är välkommen, men den får inte bli en förevändning att skapa splittring. Ökade motsättningar mellan majoritetssamhället och landets muslimer just nu skulle dessutom ha ovanligt dålig tajming.