Kraftig obalans straffar syd
Sedan Svenska Kraftnät den 1 november delade in landet i elområdena Luleå, Sundsvall, Stockholm och Malmö har det rörliga elpriset i söder varit högre än i norr. Inte för att norrlänningarna får mer pengar för kraften från älvarna, men de senaste dagarna har en kilowattimme varit 30 öre dyrare i söder än i norr.
Det kan säkert kännas som en kompensation för den som anser att vinsterna försvinner söderut och att norrlänningarna inte får tillräckligt betalt för sina naturtillgångar.
Priset förändras med produktion och förbrukning samtidigt som konsumenten betalar för transporten av el. Detta skapar prisskillnaderna i den nya ordningen. Norrländsk el blir dyrare när den transporteras söderut. När vintern kommer är sannolikheten stor för att differensen ökar till sörlänningarnas nackdel.
Den nya ordningen, som vilar på ett EU-direktiv, visar hur priskänslig försörjningen är i södra Sverige. Barsebäcks två reaktorer som tidigare försåg skåningarna med el stängdes år 1999 respektive 2005. Det gör Malmö-området beroende av dansk vindkraft, men i Danmark snurrar vindkraftverken alltför långsamt och priset springer iväg.
Svenska Kraftnät har för avsikt att bygga en sydvästlänk för att skapa samma villkor mellan område Malmö och område Stockholm, men det kommer att dröja många år innan den kan tas i bruk.
Om inte ordningen förändras innan dess kommer både konsumenter och företag att få betala priset. Det gäller förstås särskilt för företag i elintensiva branscher.
Varför ska de behöva konkurrera på sämre villkor? Och varför har inte Svenska Kraftnät agerat tidigare för att väga upp den uppkomna obalansen i elförsörjningen?
Nu framkommer även hur osäkert det är att förlita sig till vindkraft, i detta fall dansk. Vattenfall förtjänar kritik för Ringhalsreaktorernas ideliga driftstopp. För närvarande står alla fyra reaktorer stilla. Men de som fortfarande tror att vindkraften inom några år kommer att ersätta kärnkraften får sig här en tankeställare.
Ledarredaktionen
