Konkurrensens vinnare

På sex år sparar kommunen därför 32 miljoner som istället kan användas till, exempelvis, annan kommunal verksamhet. Och det visade sig också att de privata utförarna bättre uppfyllde de åtta kvalitetsfaktorer som SKL, Sveriges kommuner och landsting, använder för nationella jämförelser.

Liknande beskrivningar av vad som händer när välfärdstjänster utsätts för konkurrens finns från många håll i landet. Konkurrensen driver fram effektiv hushållning med resurserna, men också en ökad lyhördhet för brukarnas behov. Därför finns också en rad olika rankningar där patienter ger privat drivna vårdcentraler högre betyg än offentligt drivna.

Brukarnas betyg är inte detsamma som kvalitetsmätning. I en forskarrapport från SNS som presenterades i går, skriver man att den ökade kundnöjdheten hos dem som valt privata alternativ, till exempel inom skola och vård, kan bero på att den som gjort ett aktivt val tenderar att vilja försvara det.

Den övergripande slutsatsen i rapporten är också att privata alternativ och konkurrensutsättning inom välfärdssektorn inte blivit ”den mirakelmedicin som många hoppades på”. I de flesta områden har varken kvaliteten eller effektiviteten ökat, skriver man.

Det har genom åren funnits olika förhoppningar om vad konkurrensutsättningen skulle innebära. Letar man efter uttalanden från början av 90-talet, när förändringen inleddes, går det säkert att finna belägg för att det fanns för stora förhoppningar på en del håll. Och det krävs ingen forskarrapport för att se att det begåtts misstag under resans gång.

Det finns mycket kvar att göra i form av bättre utvärdering och inte minst bättre modeller för vilka krav som ska ställas på privata utförare.

Man ska ju också minnas att det Sverige där denna förändring skedde, var ett Sverige där den offentliga sektorn var totalt ovan vid att utvärdera den egna verksamheten.

Där fanns inga tydliga incitament om att vara varsam med resurser och sätta brukaren i fokus. Det hela rullade ju på ändå. Patienterna köade vackert på vårdcentralen trots usla öppettider och fick nöja sig med en skola som erbjöd få pedagogiska modeller.

Idag är läget annorlunda. Ty man kan förvisso ha skilda uppfattningar om vilken vikt man ska lägga vid brukares synpunkter, men de flesta som är berörda ser det rimligen som en vinst att fler är mer nöjda.

I själva verket har det skett en gigantisk maktförskjutning de senaste 20 åren till föräldrar/elever/patienter. Det är en kvalitetsförbättring som det finns alla skäl att se positivt på.

Ledarredaktionen