Annons

Kajsa Kettil: När det verkligen gäller väljer vi faktiskt kärlek

Direkt från det ögonblick Danmarks fotbollshjälte segnade ner på planen visade omvärlden inget annat än spontan solidaritet. Låt känslan av gemenskap följa med till den offentliga debatten – även när vi tycker olika i sak.
Kajsa KettilSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 12 juni 2021
Kajsa Kettil
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Christian Eriksen fick livräddande insatser under matchen mellan Danmark och Finland.
Christian Eriksen fick livräddande insatser under matchen mellan Danmark och Finland.Foto: Friedemann Vogel

För 500 år sedan hette kungen Kristian II. Han regerade under en kort period över det som är dagens Skandinavien, innan Gustav Vasa 1523 övertog tronen över Sverige med tillhörande Finland.

Vi hör fortfarande ihop, även om vi är olika nationer med skilda stats- och regeringschefer. Lite som rivaliserande syskon som både konkurrerar och älskar varandra.

Annons

Gemenskapen gjorde sig påmind under lördagskvällen på fotbollsarenan Parken i Köpenhamn, då med en annan dansk Christian i huvudrollen. När fotbollsspelaren och nationalhjälten Christian Eriksen segnade ner under EM-fotbollsmatchen mellan Danmark och Finland, spreds chockvågor inte bara över det fotbollsintresserade Europa, utan hos alla som äger en smart mobiltelefon med aktiverade pushnotiser.

Under ett antal långa, tysta minuter pågick de livräddande insatserna av den 29-årige stjärnspelaren. Miljontals höll andan hemma i tv-sofforna. Tankarna gick till spelarens familj, hans vänner och lagkamrater. Från den finska klacken kom en stor, blåvit flagga som tillsammans med muren av danska spelare hjälpte till att säkra den sjuke spelarens integritet.

Beskedet som så småningom följde – att Eriksen var vid liv och vid medvetande – ledde till stor lättnad.

Att alla liv är exakt lika mycket värda behöver vi inte ens påpeka, men det är naturligtvis en spektakulär händelse att kollapsen skedde under det livesända, skandinaviska EM-derbyt, och dessutom efter ett pandemiår när fotbollsfans har väntat och längtat efter pulsen på planen. Och många inte fullt så sportnördiga kan ha sett fram emot den feststämning som infinner sig när vi får heja fram den egna nationen.

En finsk flagga hjälper till att skyla den danske spelaren Christian Eriksen som segnade ner under matchen Danmark-Finland.
En finsk flagga hjälper till att skyla den danske spelaren Christian Eriksen som segnade ner under matchen Danmark-Finland.Foto: Martin Meissner

I en annan del av samhället – inom politiken och det offentliga samtalet – är en nygammal sorts nationalism sedan en tid på frammarsch. Den visar sig genom sitt fokus på olikheterna mellan ett ”vi” och ett ”de”. Den manifesteras genom uppfattningen att allt ont kommer utifrån, och att nationen hotas om vi inte stänger våra gränser.

Det betyder inte att öppna gränser är lösningen. Tvärtom behövs en reglerad migration som gör det möjligt att genomföra en fungerande integration.

”Politiken söker automatiskt det som skiljer oss åt. Till viss del är det positivt, för när vi utmanas och tvingas vässa våra argument kan slutresultatet bli bättre.”
Kajsa Kettil

Men den upptrissade stämning som förstärks ju närmare valet och regeringsbildningen 2022 vi kommer gagnar ingen.

Demokrati som styrelseskick innebär att landsmän inte alltid är överens. Och det är okej att tycka olika, för utan ett visst mått av polarisering skulle debatten bli trött och utveckling utebli.

Men inte minst onsdagens partiledardebatt i riksdagen visade att sakfrågor riskerar att hamna i skymundan när grävda skyttegravar ska vaktas.

Politiken söker automatiskt det som skiljer oss åt. Till viss del är det positivt, för när vi utmanas och tvingas vässa våra argument kan slutresultatet bli bättre.

Annons

Lördagskvällen blev dock en välkommen påminnelse om att när det fruktansvärda inträffar väljer människan spontant kärlek och välvilja. Efter ett år när sjukdom och död har lurat runt hörnet blev Danmark-Finland-matchen en påminnelse om att livet är skört, att vi inte kan ta något för givet.

Christian Eriksen lever, matchen återupptogs och kampen fortsatte.

Men låt oss minnas denna känsla av ödmjukhet och mellanmänsklig välvilja när vi kastar oss in i kampen inom ett annat samhällsområde: valrörelsen.

Annons
Annons
Annons
Annons