Karin Karlsbro: Vår uppgift är att stötta Belarus till frihet

I tre veckor har det belarusiska folket vägrat acceptera det valresultat som diktatorn Alexandr Lukasjenko hade bestämt i förväg. Inga lögner, manipulationer eller förtryckarmetoder räcker längre för att tysta den vrede som väckts. Folket har fått nog och kräver förändring.

Lukasjenko har stulit makten från landets medborgare. Han har vanstyrt landet i 26 år med hjälp av våld, hot och osanningar. Men nu har kulisserna fallit ihop och Lukasjenko svarar med totalt skräckvälde. Vi nås dagligen av rapporter om övergrepp och brutalitet från myndigheternas sida. Människor trakasseras, arresteras, hotas, försvinner och mördas.

Som i det gamla kommunistiska Sovjetunionen ger man sig på tänkande människor med vass penna. Journalister och författare ligger särskilt illa till och förefaller vara regimens värsta fiender, för det fria ordet kan ju avslöja maktmissbruket och det låter sig inte styras eller begränsas.

Journalistisk är inte ett brott. Att utländska journalister, däribland DN-fotografen Paul Hansen, frihetsberövades förra veckan, är ett skamlöst angrepp mot det fria ordet och journalisters uppdrag. De utländska reportrarna har släppts fria och tvingats lämna landet, samtidigt som de inhemska journalisterna befinner sig i en ständigt farlig och utsatt situation.

Författaren och Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj, som också ingår i det övergångsråd för dialog som bildats, har kallats till förhör.

Vår uppgift, i Sverige och i Europa, är att stötta Belarus väg till frihet. Vi får inte överge våra grannar nu när friheten är inom räckhåll. Om det är någon gång EU och Sverige ska spänna musklerna i demokratins namn är det nu. Så vad väntar vi på? EU måste införa fler och kännbara sanktioner omedelbart.

Allt som göder galenskapen måste få ett slut. Slut på bistånd som hamnar i fel fickor. De som bär ansvar för vanstyret ska straffas. Alla som gripits sedan valet måste måste friges. Människor måste befrias från våld och hot. Nu. Journalister måste få sköta sitt arbete ifred. Nya fria val måste genomföras.

Europas utsträckta hand för framtida samarbete och goda relationer är nu avgörande för att Belarus öde inte ska hamna i händerna på Ryssland. Det är naturligtvis ingen annan än väljarna i Belarus som ska ha makten över landets framtid. Vem som ska få kalla sig president ska avgöras av de röster som stoppas i valurnorna - inte genom direktiv från Moskva.

Det finns en gräns för hur länge en diktator kan klamra sig fast vid makten, även för Lukasjenko. Medan vanliga medborgare, idrottare, statstjänstemän, musiker, ja människor från hela samhället modigt protesterar mot en desperat Lukasjenko må vi önska att detta snart tar slut, för längre borde inte en regim få gå utan att falla.