Karin Karlsbro: EU:s återhämtning kommer definiera vår roll i världen
Att avsluta kvällen med en kopp te på verandan, känna doften av blommor och jord. Höra surret från en sökande mygga när allt annat är stilla. Det vill jag inte vara utan. Men medan den svenska sommarnatten är ljus och stilla, vaknar vi varje morgon till en värld som är stökigare än på mycket länge.
Karin Karlsbro
är Europaparlamentariker för Liberalerna, som ingår i partigruppen Renew Europe.
Under veckan har EU:s ledare mötts för toppmöte för att förhandla unionens återhämtningsfond och långtidsbudget. Nattmanglingarna har avlöst varandra.
Mycket av rapporteringen handlar om knäckfrågor som budgetens storlek, hur stor andel som ska vara lån respektive bidrag till de av pandemin värst drabbade länderna. Man ska inte dramatisera i onödan. Men vi befinner oss i det värsta ekonomiska fallet sedan andra världskriget, och redan innan coronakrisen befann sig världen i sitt svåraste geopolitiska läge sedan Sovjetunionens fall. Den USA-ledda världsordningen utmanas av Trumps isolationism, och ett alltmer självsäkert Kina. Det skapar en rad nya problem för ett EU sitter fast mitt emellan dessa stormakter. Hur EU väljer att samarbeta runt återhämtningen har också stor betydelse för EU:s roll i världen.
Under krisen var EU:s gemensamma svar till en början under all kritik. Istället för att hjälpa varandra och koordinera arbetet mot viruset, gjorde många medlemsländer motsatsen. Hjälpen kom då istället från Kina, som passade på att bygga på att stärka sina bilaterala relationer med enskilda medlemsländer. USA å sin sida mer eller mindre kapade leveranser av nödvändig utrustning till EU, och gjorde känt att man inte skulle dra sig för att köpa exklusiva rättigheter till ett vaccin.
Sedan dess har EU:s samordning och solidaritet lyckligtvis hämtat sig. Men det finns viktiga läxor att lära sig av detta. Hjälper inte EU:s medlemsländer varandra, kommer någon annan aktör fylla den rollen. Kina, är ivrigare än någonsin.
Vi måste också dra lärdomar från EU:s tidigare kriser, särskilt Eurokrisen 2010. Under krisåren efter passade kinesiska statsägda företag på att köpa upp strategiska tillgångar i Europa. Det kanske mest kända fallet är Pireus - Greklands största hamn. Den köptes 2016 av det statligt ägda kinesiska bolaget Cosco. Några månader senare uppdagades Kinas omskolningsläger för landets muslimska minoritet, Uigurerna. EU förberedde ett uttalande där man fördömde detta agerande. Men sådana uttalanden kräver enhällighet från medlemsländerna. Ett medlemsland var inte redo att kritisera Kinas människorättskränkningar, och lade därmed in sitt veto. Vilket medlemsland? Grekland.
Investeringar i Europa är bra och nödvändiga för att ta oss ur krisen. Det gäller även investeringar från Kina. Men vi får heller inte vara naiva för investeringar som inte sker på rent affärsmässiga grunder. Investeringar som den i Pireus tycks komma med ett politiskt pris.
”Investeringar i Europa är bra och nödvändiga för att ta oss ur krisen. Det gäller även investeringar från Kina. Men vi får heller inte vara naiva för investeringar som inte sker på rent affärsmässiga grunder.”
Nu står Europa inför ett liknande läge. Läxan från Eurokrisen och våren som varit borde stå klar: Om EU:s medlemsländer inte gemensamt förmår att bistå varandra, kommer någon annan fylla den rollen. En gång i tiden var det USA. Idag är det mer sannolikt Kina. Men till skillnad från efterkrigstidens USA, delar inte Kina och EU synen på demokrati och mänskliga rättigheter.
Detta är viktigt att hålla i huvudet under de pågående förhandlingarna. En stark europeisk union, där demokratier står upp för varandra, har aldrig varit viktigare än i den osäkra omvärld vi nu befinner oss i. I takt med att gamla allianser luckras upp och nya eftersöks, är EU sin egna bästa vän.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.