Anela Murguz: Kan en folkmordsförnekare bygga broar?
Han har inte hunnit fylla 30 år men är redan borgmästare i Bosnien-Hercegovinas andra största stad Banja Luka. Dessutom är Draško Stanivuković, 29 den första bosnienserbiske politikern som på allvar utmanar Milorad Dodiks grepp om bosnienserbisk politik.
Stanivuković har många sidor. Han hör till en av de rikaste familjerna i Republika Srpska, en av två entiteter som Bosnien-Hercegovina delades upp i som ett resultat av fredsavtalet 1995, även kallat Daytonavtalet. Samtidigt är han karismatisk och folklig vilket går hem i många led.
Han verkar inte vara någon ideolog eller bottna i en specifik sakfråga. Snarare är Stanivuković en politisk slugger som inte väjer sig för att utmana den politiska eliten i Banja Luka, den serbiska entitetens största stad där den bosnienserbiska politiken utgår från. Det betyder att han har lika många fiender som vänner.
Ett politiskt djur helt enkelt. På både gott och ont.
”Överallt i världen förväntas den unga generationen bryta mot tidigare arvsynder och rätta till de misstag som begåtts av generationer före dem.”Anela Murguz
Därför var det en stor sak när Sarajevos borgmästare Benjamina Karić, 32 besökte Banja Luka för snart två år sedan, där hon välkomnades av Stanivuković. Karić är bosniak och det var första gången sedan krigsslutet som borgmästarna i Bosniens två största städer mötte varandra. Det var ingen slump att de två 90-talisterna kom med ett gemensamt budskap om att dåtiden splittrar men att framtiden enar dem.
Överallt i världen förväntas den unga generationen bryta mot tidigare arvsynder och rätta till de misstag som begåtts av generationer före dem. Denna förhoppning är än större på Bosniens unga, där nästan hälften av alla 18-29-åringar funderar på att lämna landet i hopp om bättre utsikter i väst enligt en undersökning från 2021.
Korruption, ökad fattigdom och stora etniska slitningar i samhället – alla direkta konsekvenser av kriget och det politiska system som föddes ur det – gör att många unga inte ser sig en framtid i landet. Oron för framtidens kompetensförsörjning är påtaglig och högst reell.
De som är födda tidigt 90-tal och framåt har dessutom inga egna minnen av kriget på 90-talet och antas därför veta bättre än att fastna i gamla nationalistiska hjulspår. Av dessa skäl har både Karić och Stanivuković kommit att bli levande bevis för att en annan politisk riktning är möjlig för Bosnien. En riktning där de olika folkgrupperna i landet bygger broar mellan varandra.
Men det har visat sig vara alldeles för högt ställda krav. För som tidigare nämnts är Stanivuković mångfacetterad. I måndags publicerade han bilder från en iftar, middagsritualen under vilken muslimer bryter fastan under ramadan, och stoltserade med att han var den första borgmästaren i Banja Luka som organiserat en iftar för stadens muslimska invånare.
Reaktionerna var blandade. Det finns de som välkomnar initiativet och som tycker att Stanivuković står för en ny, mer progressiv politisk riktning som behövs. Men det finns också kritiska röster, framför allt bosniakiska som menar att det inte går ihop med hans tidigare uttalanden om bland annat folkmordet i Srebrenica. Till exempel har han förnekat att det över huvud taget skulle vara frågan om ett folkmord, att frågan är politiserad och har även ifrågasatt legitimiteten för Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien i Haag.
Stanivuković är den enda som lyckats bryta Milorad Dodiks dominans i bosnienserbisk politik och har därför kommit att uppfattas som en motpol till Dodik. Dodik är å sin sida en del av Bosniens presidentråd där han representerar det bosnienserbiska mandatet.
Likt Stanivuković sågs Dodik i början av sin politiska karriär som en progressiv politiker som skulle bryta mot nationalismens grepp om landet. Han beskrevs till och med som en frisk fläkt av USA:s tidigare utrikesminister Madeleine Albright. I stället blev Dodik en nationalistisk politiker som hotar stabiliteten i Bosnien och som förnekar allehanda krigsbrott, däribland folkmordet i Srebrenica. Så sent som i början av året prisade han Rysslands president Vladimir Putin, vilket säger rätt mycket om hans politiska person.
Frågan som återstår är om Stanivuković följer i Dodiks fotspår och utvecklas till en nationalistisk anti-västlig politiker i mängden. Eller om den unge borgmästaren blir den brobyggare han så gärna vill framstå som.
Dessvärre visar historien att brobryggare kan vara kapabla till att rasera det de själva har byggt upp.
