GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Kajsa Kettil: Kan C bli bryggan mellan S och M?

När S och M jäklas med varandra förstör de för hela svenska folket.
Kajsa KettilSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 20 juni 2022
Kajsa Kettil
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Annie Lööf (C) vägrar fortfarande förhandla med SD och V, men är öppen för samarbete med övriga partier.
Annie Lööf (C) vägrar fortfarande förhandla med SD och V, men är öppen för samarbete med övriga partier.Foto: Fredrik Persson/TT

Redan för 20 år sedan var han erfaren. Då, när han föreläste för en fullsatt sal med nyblivna studenter i statskunskap, lyssnade vi.

I dag borde landets makthavare göra detsamma.

Leif Lewin, professor emeritus i statskunskap vid Uppsala universitet, gör det lätt för såväl väljare som berörda politiker att ta del av hans kunskaper och budskap. På DN Debatt (18/6) uppmanar han Socialdemokraterna och Moderaterna att samarbeta. Rubriken ”S och M måste samarbeta för att ta sig ur dödläget” fick sannolikt en och annan partist att sätta morgonkaffet i vrångstrupen i söndags. Sträcka ut en hand till fienden? På riktigt?

Förutom några ovanliga veckor strax före Sveriges Nato-ansökan tidigare under våren, då statsminister Magdalena Andersson (S) och oppositionsledaren Ulf Kristersson (M) visade upp enighet i stället för strid, är konfliktsökande karaktäriserande för relationen mellan de två statsbärande partierna.

Detta har varit smärtsamt tydligt den senaste tiden. Det började med att SD använde KU:s kritik som svepskäl för att väcka misstroendeförklaring mot inrikes- och justitieminister Morgan Johansson tre månader före valet, och bara en kort tid innan riksdagen bommar igen för sommaren. Turbulensen som följde fick de flesta av oss att tro att det inte kunde bli mycket värre.

Då blev det just det. Värre. Förra veckans osannolika budgetpiruetter slutade ju med att regeringen lät bli att rösta på sitt ursprungliga förslag, för att två dagar senare återkomma med en extra ändringsbudget där pensionsfrågan ingick. Denna ser nu ut att röstas igenom under onsdagen, strax innan riksdagsledamöterna reser hem mot sillen och midsommarstången.

”Det är ingen vild gissning att de senaste veckornas oklarheter kring Nato-inträde, misstroendeförklaring och budgetröra har fått omvärlden att fundera över vad Sverige egentligen sysslar med.”

Även om det har varit en utmaning att hänga med i de politiska svängarna på sistone, har en sak varit klar: Både vänster och höger har gjort allt för att förstöra för motståndaren.

Det har varit pinsamt att bevittna. Och det leder lätt till frågan hur övriga länder ser på oss. En liten fingervisning kan ges av en färsk rapport om EU-medborgarnas syn på Sverige som Svenska institutet har publicerat. Enligt undersökningen har övriga EU-länder överlag en positiv syn på Sverige, även om kunskapen på många håll är begränsad. Mest positiva är Kroatien, Lettland och Litauen. Intressant är dock att danskar, finländare och ester uppger att deras uppfattning om Sverige har försämrats, och detta till stor del på grund av rapportering kring brottslighet och migration.

Undersökningen genomfördes i slutet av 2021 och början av 2022. Under det halvår som har passerat har mycket hänt, och det är ingen vild gissning att de senaste veckornas oklarheter kring Nato-inträde, misstroendeförklaring och budgetröra har fått omvärlden att fundera över vad Sverige egentligen sysslar med.

Statsminister Magdalena Andersson (S) och Moderaternas partiledare Ulf  Kristersson (M) under förra veckans frågestund i riksdagen.
Statsminister Magdalena Andersson (S) och Moderaternas partiledare Ulf Kristersson (M) under förra veckans frågestund i riksdagen.Foto: Henrik Montgomery/TT

Svaret är dessvärre inte samarbete och pragmatism. Och det blir inte lättare av det svaga parlamentariska läget där utgången av de återkommande kriserna är oviss.

”Så kan vi i längden inte ha det i en apokalyptisk tid av krig, klimatkris och flyktingkatastrof.” konstaterar Leif Lewin.

Enligt honom kan en bred koalition mellan de båda statsbärande partierna S och M erbjuda en utväg ur den nyckfullhet och handlingsförlamning som präglar samtidens minoritetsparlamentarism.

Han påminner om att regeringsfrågan historiskt sett ofta har avgjorts av en enda röst, och pekar därmed på behovet av att hitta konstruktiva lösningar.

Han har helt klart en poäng. Flera omständigheter talar för att en blocköverskridande koalition kan vara det som behövs.

Dessutom skulle borgerliga M och C har goda chanser att få igenom en ekonomisk politik som vore bra för landet men svårsmält för SD i Kristerssons tänkta högerblock och för V i Anderssons vänsterdito.

Det Lewin inte tar upp är dock baksidorna med en rödblå koalition. En uppenbar risk är att avsaknaden av en seriös opposition ger fritt spelrum åt ytterkanterna. Om väljarna inte uppfattar att något av de två statsbärande partierna tar på sig oppositionsledarhatten kan de i stället söka sig till SD eller V.

Det vore olyckligt. Men å andra sidan har de senaste veckorna visat att dessa partier, samt en politisk vilde som tidigare tillhörde Vänsterpartiet, i allra högsta grad har haft inflytande över viktiga frågor som budget och misstroendeförklaring mot en minister.

Och om nämnda statsbärande partier inte kan enas om vem av de två som ska få statsministerposten finns det ett tredje alternativ. Mitt emellan står en trygg kandidat som har visat att hon är kapabel att samarbeta med såväl höger som vänster så länge ytterkanterna lämnas utanför. Bred är den kanske inte, Annie Lööfs (C) mittenrike, men den har potential att fungera som en länk mellan två sidor som mest verkar drivas av att sätta käppar i motståndarens hjul.

Just nu är politisk stabilitet att föredra framför fortsatt käbbel, i synnerhet tills vi är en fullvärdig medlem i Nato.

När Annie Lööf intervjuades i söndagens Agenda (SVT 19/6) bjöd hon inte på några nyheter. Men det är just det som är grejen med henne: Hon håller fast vid det hon har lovat, och bör därför ses som en pålitlig samarbetspartner för såväl S och M.

Ingen ska dock inbilla sig att ett formaliserat samarbete över blockgränsen skulle bli lätt. Kanske är det just därför hon vill signalera att hon har de muskler och den uthållighet som krävs? Häromdagen lade hon ut en film på sitt Instagramkonto från gymmet där hon sätter personbästa i marklyft.

Den styrkan bör landets ansvarsfulla partiledare använda klokt.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.