GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Kan Andersson blunda för Dadgostars krav?

Magdalena Andersson (S) och Nooshi Dadgostar (V) har tryckt på varsin gaspedal. På onsdag visar det sig vem som väjer först i deras chicken race.
Ledare • Publicerad 22 november 2021 • Uppdaterad 22 november 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Vid måndagens pressträff meddelade riksdagens talman Andreas Norlén att han nominerar Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson till statsminister.
Vid måndagens pressträff meddelade riksdagens talman Andreas Norlén att han nominerar Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson till statsminister.
Foto: Jonas Ekströmer/TT

Hon bad inte om mer tid. Det stod klart på måndagen efter att S-ledaren hade slutrapporterat sitt uppdrag hos talmannen. Det är alltså inte främst fler och längre samtal med Vänsterpartiet som krävs för att de två partierna ska nå en uppgörelse där Nooshi Dadgostar (V) lovar att släppa fram Magdalena Andersson (S) som statsminister.

Och utan uppgörelse röstar de vänsterpartistiska riksdagsledamöterna rött till Andersson, bekräftade Dadgostar kort efter talmannens besked att han nominerar Magdalena Andersson till statsminister. Omröstningen sker på onsdag morgon, bara timmar före den sedan tidigare planerade budgetomröstningen. Det skulle alltså kunna innebära att riksdagen röstar fram en ny statsminister vars budget faller samma dag.

Det finns så klart flera olika scenarier. Två troliga sådana är att S och V – med en ny, skarp deadline flåsande i nacken – träffar någon sorts avtal där Dadgostar slipper tappa ansiktet inför sina väljare samtidigt som Anderssons eftergift inte är så omfattande att den skrämmer bort Annie Lööf (C ).

”Och det finns förhoppningsvis gränser för vad ett borgerligt, liberalt parti kan acceptera. Centern är nära den gränsen nu.”
Kajsa Kettil

Efter att Vänsterpartiet tvingades släppa de tidigare önskemålen att inte låta Centerpartiet vinna sina hjärtefrågor om skog, strand och arbetsrätt, riktades fokus i stället på de parlamentariska arbetsformerna, sjukförsäkringen och pensionerna. Tiden som utestängt från formellt samarbete har lett till att V nu söker en garanti för att partiet är välkommet vid förhandlingsborden framöver. Det innebär att Centern – vars stöd till S har skett enbart under villkor att ytterkantspartiet till vänster hålls utanför inflytande – har därmed fått svälja ett beskt piller.

Och det finns förhoppningsvis gränser för vad ett borgerligt, liberalt parti kan acceptera. Centern är nära den gränsen nu. Samtidigt lär C-väljarna vara säkra på att partiet inte går över till sidan som kan tänka sig att regera med aktivt stöd av det andra ytterkantspartiet, SD.

Det mesta tyder dock på att Dadgostar till slut släpper fram Andersson, men att hon vill dra ut på osäkerheten in i det sista i hopp om såväl uppmärksamhet som politiska löften. I somras överraskade hon väljarkåren genom att stå upp mot storasysterpartiet S. Det belönades hon för rejält i opinionen.

Så verkar inte längre vara fallet; i den senaste Sifomätningen backar V drygt en procentenhet och halkar under tio procent, så det kan straffa sig att gå för långt i de aktuella förhandlingarna. Genom att kräva ordentligt höjd garantipension försöker hon spräcka den så kallade pensionsgruppen, där alla utom V och SD ingår, eller åtminstone visa att Vänsterpartiet enligt henne bör få ingå i gruppen.

Det är ett högt spel.

Att fälla en socialdemokratisk statsministerkandidat kan åtminstone teoretiskt sett leda till en moderatledd regering. Det skulle visserligen ge klokare och mer effektiv politik. Men även om Ulf Kristersson (M) är redo att leda landet vore det bästa så här tio månader före valet att borgerligheten sansar sig, samlar sig och laddar för en mandatperiod i regeringsställning där stöd kommer från mitten snarare än från ytterkanten.

Kajsa KettilSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.