Kajsa Kettil: Kajsa Kettil: Värt att testa nytt för tryggare bibliotek
Feelgoodgenren inom skönlitteraturen har länge dominerats av karaktärer som driver kaféer och bokhandlar eller som blir dumpade och ärver charmiga men fallfärdiga hus på landsbygden. Bland årets skörd av svenska titlar finns även en historia där biblioteket är i centrum, i dubbel bemärkelse. I Sofie Axelzons roman Bokbussen kommer vid midnatt, får läsaren följa invånarna i det fiktiva lilla samhället Sidhäll, vars biblioteksfilial hotas av nedläggning. Bara en rejäl ökning av antalet utlån kan rädda den verksamhet som inte alla besöker regelbundet, men som trots allt är guld värd för kommuninvånare som är exempelvis äldre, ensamma eller nya i Sverige.
Samlingspunkter som de ovan nämnda är tacksamma verktyg för att få in många olika personligheter i en och samma berättelse. Och det visar sig att ett bibliotek passar synnerligen väl för det skönlitterära ändamålet, eftersom även verklighetens bibliotek och dess demokratiska uppdrag riktar sig till just alla medborgare.
I romanens samhälle får invånarna uppleva uttrycket att man inte saknar kon förrän båset är tomt. I det fallet kommer hoten utifrån i form av skadegörelse och kulturföraktande politiker. I verklighetens Sverige har biblioteksstängningar även haft andra orsaker.
”Om satsningen faller väl ut gynnar det kommuner i hela landet, som då kan få värdefulla tips som ökar tryggheten för alla.”Kajsa Kettil
Minns ni för ett par år sedan när oroligheter på bibliotek runtom i landet senast fick mycket uppmärksamhet? Personal vittnade om hot, hat och kränkningar, och agerandet orsakades till stor del av ungdomsgäng och personer med missbruksproblem. I vissa fall ledde de otrygga förhållandena för anställda och besökare till att väktare fick anlitas, och även till ändrade öppettider och stängningar. BT berättade för drygt två år sedan om hur bland annat bråk, stölder och missbruk blivit vardag på biblioteket i Kinna, vilket kostade skattebetalarna 60 000 kronor i månaden för väktare.
Som vanligt drabbades de besökare som behöver platsen och verksamheten mest. Och då avses inte den minoritet som förstör för det stora flertalet, utan de som söker sig till biblioteket för att det de efterfrågar inte finns någon annanstans. För någon kan det vara en specifik bok, för andra tillgång till dator eller tidningar, och för vissa kanske samtalen vid utlåningsdisken utgör dagens enda sociala samvaro.
Detta samhälle i miniatyr möter landets bibliotekarier varje dag. Och liksom för många andra yrkeskategorier ingår det att kunna hantera olika slags människor.
Men det får finnas gränser. Och det har personalen lyckligtvis markerat kontinuerligt under de fem, sex år som stöket på biblioteken har eskalerat. De anställda har vittnat om högljudda ungdomsgäng som käftar emot och vägrar dämpa sig, om kriminalitet och personer med missbruksproblem. De bidrar alla till att skötsamma kommuninvånare känner sig obekväma eller otrygga, vilket i förlängningen kan leda till att de undviker framtida besök.
Då går det demokratiska uppdraget förlorat.
Väktare har tvingats utgöra tillfälliga akutlösningar, stängningar likaså. Men det finns också exempel på andra effektiva åtgärder. Hit hör bland annat ommöblering av lokalerna och sänkta bokhyllor. Och nu sjösätts ett nytt projekt; Stockholms stadsbibliotek får förstärkning av en socionom med uppdraget att minska ordningsproblemen (SVT 23/8). Inspirationen från pilotprojektet kommer från San Francisco, och tanken är att socionomen ska kartlägga problemen och därefter utbilda personal och vägleda de besökare som lever i social utsatthet.
Om satsningen faller väl ut gynnar det kommuner i hela landet, som då kan få värdefulla tips som ökar tryggheten för alla.
Hur det går för det lilla filialbiblioteket i Bokbussen kommer vid midnatt ska inte avslöjas här. Men med tanke på att boken utgör första delen i en kommande serie lär det bli mer fokus på bibblan framöver.
Det är den värd.
