Annons

Kajsa Kettil: Kajsa Kettil: Vanligt civilkurage kan minska mäns våld mot kvinnor

Före varje kvinnomord finns tillfällen att reagera. Du och jag kan göra det.
Kajsa KettilSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 25 april 2021
Kajsa Kettil
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
En utomstående kan förhindra våld genom att våga fråga.
En utomstående kan förhindra våld genom att våga fråga.Foto: Anders Wiklund/TT

Fem kvinnor på tre veckor. Få lär ha missat rapporteringen av de senaste i en lång rad av mord där kvinnor har dödats av sin dåvarande eller tidigare partner.

Det finns just nu gott om informerande eller opinionsbildande journalistik i ämnet – du läser just nu en av dessa texter – men för den som föredrar att bli upplyst genom fiktion finns det även litteratur som både fängslar och belyser. Och med litteratur åsyftas här inte deckare med detaljerade beskrivningar av nakna kvinnolik. Ett trovärdigare alternativ av nyutgivna titlar är Veronica Palms politiska spänningsroman ”Inte alla män” (Bokfabriken 2021). Tajmingen var så klart en slump, men dessvärre är sådana här böcker oftast aktuella. Mäns våld mot kvinnor verkar ju inte ha något slut, och alla normalt funtade människor är överens om att något måste göras.

Annons

Den här texten skulle därför kunna handla om behovet av hårdare straff, eller om att det vore en bra början att använda den lagstiftning som redan finns. Den skulle kunna handla om nolltolerans mot kontrollerande beteende, om poängen med fotboja vid kontaktförbud redan innan förbudet har överträtts. Den skulle kunna handla om att staten måste träda in i stället för att stjälpa över ansvaret för våldsutsatta medborgare på ideella kvinnojourer. För det är viktiga synpunkter. Men det är också synpunkter som nu framförs gång på gång.

Civilkurage talas det däremot mindre om. Så den här gången fokuserar vi på alla som står bredvid, som kanske anar att något inte står rätt till men som drar sig för att fråga. Vi kan – och måste – förhindra lidande, kanske till och med död. För en fråga i korridoren efter fikarasten på jobbet eller i omklädningsrummet på gymmet, en knackning på dörren till grannlägenheten där det bråkas högljutt kan göra skillnad.

Lätt är det däremot inte. För eftersom våld i nära relationer ofta tystas ner märks det inte alltid innan det är för sent. Ett kvinnomord uppmärksammas. Sällan i den omfattning brottet förtjänar – ofta blir det en notis i någon av de större morgontidningarna samtidigt som gängskjutningar bereds större utrymme – men det just det faktum att någon dör gör det svårt att ignorera.

”En fråga i korridoren efter fikarasten på jobbet eller i omklädningsrummet på gymmet, en knackning på dörren till grannlägenheten där det bråkas högljutt kan göra skillnad.”
Kajsa Kettil

I slutet av förra året var det nära att ytterligare en kvinna blev en siffra i statistiken. Häromdagen föll domen mot en man i Ulricehamn som nästan högg ihjäl sin fru med en kniv. Detta inträffade i familjens hem, inför ett av parets barn. Enligt domen hade brottet föregåtts av långvarig misshandel och kontroll.

Men hur ska en utomstående veta när det är rätt att agera? Det är lätt att tänka att inte ska väl jag lägga mig i någon annans liv? Jo, det ska du. Och det ska jag. En gång har jag förresten gjort det. Det var för många år sedan, när en kvinna som fanns i periferin i mitt vardagsliv uppseendeväckande ofta hade blåmärken och andra mindre skador i ansiktet. När jag väl hade noterat det blev det tydligt att nya blessyrer oftast syntes på måndagar. Kvinnan förekom eventuella reaktioner genom att förklara hur klumpig hon var som ramlade i källartrappan och så vidare. Hon viftade bort min fråga om det verkligen berodde på det. Under ett kort samtal med en person som kvinnan arbetade med fick jag beskedet att man hade koll på situationen. Det var alltså ingen heroisk insats på något vis, bara ett par lätt obekväma frågor.

Exakt vad situationen innebar vet jag fortfarande inte. Det kan naturligtvis finnas fler anledningar till att en kvinna har blåmärken än att hon blir misshandlad av en man. Men lite äldre och med mer kunskap vet jag att om det händer igen ska jag inte nöja mig med en eller två frågor.

Risken är att personen som får frågan inte alls är utsatt för våld och därför blir mycket obehaglig till mods. Det kan även leda till att den som frågar upplever situationen som ytterst pinsam.

Men den som bildligt talat vill sjunka genom jorden reser sig strax igen. Det gör inte den som är död.

Annons
Annons
Annons
Annons