Annons

Lars Anders Johansson: Jo, det är allt tid för gentlemän

I en intervju som inte åldrats särskilt väl, med Svenska Akademiens tidigare ständige sekreterare hyllas den numera riksbekante ”kulturprofilen”.
Lars Anders Johansson
Publicerad 8 december 2017
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Horace Engdahl, ledamot i Svenska Akademien och vän av ett gentlemannaideal, håller tal till (den ej närvarande) litteraturpristagaren Bob Dylan under fjolårets prisutdelning. På söndag är det dags igen.
Horace Engdahl, ledamot i Svenska Akademien och vän av ett gentlemannaideal, håller tal till (den ej närvarande) litteraturpristagaren Bob Dylan under fjolårets prisutdelning. På söndag är det dags igen.Foto: Henrik Montgomery/TT

Denne anklagas för att ha förgripit sig på ett stort antal kvinnor, under flera decennier samtidigt som han stått Svenska Akademien nära.

Den tidigare ständige sekreteraren lovordar kulturprofilens världsvana och särskilt hans förmåga att beställa in vin på restaurang. Akademieledamoten avslutar resonemanget med att kulturprofilen borde inrätta en ”livsstilsskola för unga män” där de skulle kunna lära sig att bli ”gentlemän”.

Annons

I ljuset av vad som på senare tid blivit känt för en bredare allmänhet, och som sedan länge måste ha varit känt bland hans vänner i akademien, om den så kallade kulturprofilens göranden i Stockholms kulturliv, är ordvalet skrattretande. Men det säger också något om hur urvattnat begreppet gentleman har kommit att bli, efter årtionden av påbjuden normlöshet.

Den tidigare ständige sekreteraren har rätt i att en livsstilskola som lärde unga män att bli gentlemän nog vore på sin plats, vilket blivit uppenbart av de hårresande vittnesmål från kvinnor som kommit till ytan genom uppropet #metoo. Men han har fullständigt fel i att kulturprofilen skulle vara rätt man att driva den. Möjligen skulle han kunna tas upp i undervisningen som ett varnande exempel.

Kulturprofilens livsföring som sexuell predator i Stockholms kulturliv har i själva verket mycket lite att göra med något gentlemannaideal men desto mer med den normupplösning som följde på den sexuella revolutionen under 1960-talet. Det var en revolution som i likhet med de flesta revolutioner tog en ände med förskräckelse, och även om den romantiserades av eftervärlden, ofta ledde till förfärliga konsekvenser för de inblandade. Många kvinnor har vittnat om de övergrepp som präglade hippierörelsens ”summer of love” 1967.

De sexuella revolutionärerna ville göra upp med det gamla, och många var de barn som kastades ut med badvattnet i den heliga normupplösningens namn. Gentlemannaidealet, den traditionella hederskoden för hur en man ska uppföra sig, framförallt mot kvinnor, var en av de normer som avskaffades.

Gentlemannaidealets ursprung förlorar sig i medeltidens höviska riddarideal, där ett gott uppförande gentemot kvinnor var helt centralt. Från aristokratin togs det över och demokratiserades av den framväxande borgarklassen, som satte en ära sina söners hövliga uppträdande och en god uppfostran. Denna uppförandekod kom att bli ett ideal för män av alla samhällsklasser innan 60- och 70-talens normupplösning sköt det i sank.

Det normlösa beteende som den så kallade kulturprofilen har gett uttryck för, i likhet med många andra män inom kultur och media, visar på behovet av starka normer i form av ett gentlemannaideal. Att vara gentleman innefattar så mycket mer än att kunna skaka fram ett exklusivt bordeauxvin ur krögarens källare.

I den brittiska överklassen påstods att det tog tre generationer att skapa en gentleman. Det verkar emellertid bara ha tagit en generation att avskaffa honom.

Annons
Annons
Annons
Annons