GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Andreas Johansson Heinö: Johansson Heinö: Säg nej till SD:s krav på återvandring

Häromåret förutspådde Jimmie Åkesson att återvandring skulle bli nästa stora strid i invandringsdebatten. Våren 2018 utlovade han “många förslag” på hur människor skulle återvända till länder “där de bör bo”.
Andreas Johansson Heinö
Gästkrönika • Publicerad 16 augusti 2020
Andreas Johansson Heinö
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Jimmie Åkesson och Jonas Andersson på Sverigedemokraternas pressträff med anledning av de migrationspolitiska samtalen.
Jimmie Åkesson och Jonas Andersson på Sverigedemokraternas pressträff med anledning av de migrationspolitiska samtalen.Foto: Ali Lorestani/TT

Men striden kom av sig. I 2018 års valrörelse kunde det lilla extremistpartiet Alternativ för Sverige med viss rätt hävda sig vara det enda parti som på allvar krävde återvandring.

Nu lyfter Sverigedemokraterna frågan igen. Målet är att den “som har nödvändiga tillstånd men saknar tillhörighet till det svenska samhället och frivilligt vill vända hem” ska återvända, skrev Åkesson och Jonas Andersson tidigare i veckan (DN 13/8).

Låt oss börja med att klargöra vad detta inte handlar om.

Om skribenten

Andreas Johansson Heinö

Är förlagschef på Timbro.

Det handlar inte om utvisning av dem som saknar rätt att vara i Sverige. Det är förstås ingen slump att Åkesson och Andersson buntar ihop två hela olika förslag i ett och samma stycke. Verkställande av utvisningsbeslut är inte bara en legitim ståndpunkt. Det är närmast att betrakta som en förutsättning för legitimiteten i hela den reglerade migrationspolitiken. Givetvis kan man diskutera vilka metoder som är acceptabla - att omedelbart frihetsberöva alla som får ett avvisningsbeslut, som SD föreslår, förefaller både orimligt dyrt och föga humant. Men principen att den som saknar rätt att vara i Sverige inte heller ska stanna kvar är viktig.

”Att göra politik av att människor frivilligt ska få lämna landet är lika meningsfullt som att göra politik av att människor frivilligt ska få äta frukost eller gå skogspromenader.”

Det handlar heller inte om frivillig utvandring. Sådan är en icke-fråga i en demokrati. Att göra politik av att människor frivilligt ska få lämna landet är lika meningsfullt som att göra politik av att människor frivilligt ska få äta frukost eller gå skogspromenader.

Vad det istället handlar om är strävan att skapa ett politiskt och socialt tryck på migranter att noga överväga sin framtid i Sverige. “Vi vill att ni lämnar självmant, annars…”.

Notera formuleringen att återvandringen gäller den som “saknar tillhörighet”. Tillhörigheten är alltid subjektiv. Och naturligtvis i högsta grad beroende av omgivningens attityder: ju fler som anser att “kulturellt avlägsna” migranter borde återvända till länder “där de bör bo”, desto fler som inte kommer att uppleva någon samhörighet.

Svensk migrationspolitik har i modern tid vilat på två fundament. Det ena är nödvändigheten av en reglerad migration. Visst har det formulerats yviga dokument med visioner om en värld där fri rörlighet är möjlig, men det praktiska genomförandet har alltid skjutits långt in i framtiden. Ingen regering har heller tvekat inför att använda våldsmonopolet för att utvisa människor.

Det andra fundamentet är att den som väl fått uppehållstillstånd ska behandlas likvärdigt med andra invånare. Därför har icke-medborgare i stort sett samma sociala, ekonomiska och delvis även politiska rättigheter som medborgare.

”Idag, när skillnaderna mot övriga partiers migrationspolitik blivit besvärande otydlig, väcks frågan igen.”

Vill man, likt Sverigedemokraterna, skapa ett homogent samhälle räcker det emellertid inte att begränsa invandringen eller skärpa kraven på assimilation. Återvandring, eller repatriering som det kallades tidigare, har därför alltid varit en del av SD:s politik. Långt in på 1990-talet förespråkade partiet tvångsförvisning av alla som kommit till Sverige efter 1970. Idag, när skillnaderna mot övriga partiers migrationspolitik blivit besvärande otydlig, väcks frågan igen.

“Vår förhoppning är att förslag som i grunden bygger på den politik vi nu presenterar så småningom kommer föras fram av andra konservativa partier”, skriver Åkesson och Andersson.

Här bör svaret vara lika snabbt som tydligt: nej. Kraven på återvandring markerar vad som rimligen fortfarande är en avgrund mellan Sverigedemokraterna och övriga partier.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.