Jesper Strömbäck: Jesper Strömbäck: Stoppa utvisningarna till Afghanistan
Det är ett misslyckande därför att USA inte har lyckats åstadkomma vare sig en stabil demokrati eller fred i Afghanistan. Det är ett misslyckande därför att det möjliggör för talibanerna att återta makten. Och det är ett misslyckande därför att de framsteg som trots allt har gjorts – inte minst för kvinnor – riskerar att omintetgöras.
Sedan USA meddelade sitt tillbakadragande har talibanerna kraftigt flyttat fram sina positioner. När detta skrivs kontrolleras över hundra distrikt av talibanerna, nya attacker sker i princip dagligen, och nyligen blev parlamentets ledamöter uppmanade av dess talman att återvända till sina provinser för att delta i striderna mot talibanerna. Tänk tanken – när har parlamentsledamöter tidigare blivit uppmanade att överge parlamentsarbetet för att gå ut i strid? Det säger något om desperationen.
När talibanerna attackerar skonas ingen, och i synnerhet inte hazarer. Där talibanerna tar makten utsätts de för etnisk rensning, och där talibanerna inte har makten utsätts de återkommande för riktade attacker och massmord. Bombdådet mot en flickskola i Kabul i maj, där mer än 60 dödades, är bara ett av många exempel.
Samtidigt finns det i Sverige cirka tusentals unga afghanska medborgare på flykt från krig, förtryck och förföljelser. Många av dem har varit i Sverige sedan 2015, och har sedan dess hunnit gå i skola, lära sig svenska, skaffa sig svenska vänner, och i en del fall börjat etablera sig på arbetsmarknaden. Eftersom många av dem har bott i familjehem har de blivit en del av svenska familjer, och sannolikt finns det få flyktinggrupper som är lika integrerade. De följer nu med fasa vad som händer.
Trots det, och trots talibanernas framryckningar i Afghanistan, fortsätter Sverige utvisa människor till Afghanistan. Dessutom gör Sverige än hårdare bedömning än många andra EU-länder. Märkligt nog utgår Migrationsverkets vid sina bedömningar fortfarande från den säkerhetsbedömning som gjordes i juni 2020, som om ingenting har hänt sedan dess. På frågor om när en ny säkerhetsbedömning kommer att göras meddelar de att en sådan kommer efter sommaren.
Bättre sent än aldrig, kan man kanske tycka, men bara om man sitter i sin egen upphöjda trygghet. Det är ju knappast så att Migrationsverket saknar information om vad som pågår i Afghanistan. De vet att säkerhetsläget har försämrats kraftigt, de vet att ingen del av Afghanistan är säkert från talibanernas krigföring och terrorattacker, och de vet att allt talar för att talibanerna tar över eller att det bryter ut ett fullskaligt inbördeskrig. Det vet också svenska politiker.
Men hellre än att se, tittar de bort. Hellre än att agera, väntar de passivt. Hellre än att ge fler människor möjlighet att leva i fred och frihet inskränker de dessa möjligheter.
Moraliskt och humanitärt är det förkastligt. I stället borde Sverige omedelbart stoppa alla utvisningar till Afghanistan. Det handlar om människor.
