Mikael Hermansson: Jaga bort utanförskapet, inte människorna

Tre motioner väckte mitt intresse den här gången. Den första är ett förslag från tre moderater om att Borås ska utreda frågan om en vänort i Ukraina. Den lades fram redan i april förra året och utgör vad som enklast kan beskrivas som en solidaritetshandling och ett löfte om att ”Borås Stad är beredd att delta i återuppbyggnaden av landet när kriget är över”. Motionen bifölls i kommunstyrelsen men svaret från de styrande samarbetspartierna betonar att ”ett tydligt politiskt uppdrag efter noggranna överväganden är förmodligen bättre för att nå bästa resultat än att skynda fram något hastigt… ”.

Gott så. Bifalles.

Nästa motion väcktes av två kristdemokrater och handlar om att införa så kallad P-skiva i centrala Borås med gratis parkering i två timmar. Syftet skulle vara att bidra till ”en levande stadskärna” och gynna centrumhandeln. Argumenten övertygar dock inte. Tekniska nämnden, som i sammanhanget får ikläda sig rollen av expertinstans, menar att gratis parkering om än bara i två timmar tvärtom skulle göra det svårare att hitta en ledig p-plats.

Men motionen är inte ointressant för det. Till dess fördelar hör att den öppnar för att debattera huruvida bilens verkligen måste ta plats i centrum. Det är den i alla avseenden viktigare diskussion.

Även bakom den tredje motionen pågår en angelägen debatt, nämligen den om hur samhällsbygget bättre ska inkludera asylsökande. Två sverigedemokrater står bakom motionen om att Borås ska ansöka om undantag från den så kallad EBO-lagen som ger asylsökande rätt att bosätta sig på annan plats än i migrationsverkets bostäder. M och KD ansluter sig till motionen och går gladeligen hand i hand med vad som de själva tills nyligen betraktade som ett pariaparti genomsyrat av främlingsfientlighet.

Men även detta mynt har en baksida. Den populistiska piruetten till trots ger motionen anledning till debatt. Ambitionen att minska utanförskapet i socialt utsatta områden, där många invandrare och asylsökande hamnar, är välkommen. Metoderna varierar dock. Men att dra in den lilla dagpeng som asylsökande får om de flyttar till ett sådant område, vilket undantaget medger, väger lätt. Att asylsökande söker sig till sådana områden handlar i de flesta fall om att de har landsmän, släkt eller familj där.

Behovet av verklig trygghet gör själva utanförskapet till ett i sammanhanget relativt problem.

Den väsentliga fråga som inte ställs i motionen men som likafullt borde stå i centrum för debatten är därför denna: Varför är det de enskilda individerna och inte de strukturer som upprätthåller och fördjupar utanförskapet som ska ”jagas bort” från Borås?

Kanske är jag naiv, men det är just denna fråga jag hoppas det blir debatt om den här gången.