Per Schlingmann: Jag vill vara en aktiv, orolig optimist

I tider som dessa spelar det roll hur vi förhåller oss till dessa mörka moln. Som människor har vi alltid pendlat mellan oro och hopp. När orosmolnen stärks är det lätt att hemfalla åt det som känns logiskt, nämligen att minimera risker. Inom psykologin kallas det ibland att vi går in i vad som kallas survivor mode. Vi minskar riskerna för att ha kraft när krisen är över. Baksidan av att försätta sig i detta tillstånd är att man låter andra diktera utvecklingen. Om vi tänker oss en bil så sätter vi oss i baksätet och låter någon annan köra bilen. Håller vi kvar bilen som metafor så finns här också alternativet till detta överlevnadstillstånd. Vi kan tänka att det är i kriser förändringar sker och sätta oss i framsätet, i driver mode. Vi bestämmer oss för att vi kan påverka utvecklingen och ta vara på möjligheter. Det finns nämligen gott om dem.

Vilka är då dessa? Jag tycker att man kan dela upp dem i två dimensioner.

Den första handlar om att ta vara på möjligheter som uppstår till följd av kriserna. Det finns flera förändringar som är tydliga och som skyndas på. Ett exempel är hur klimatomställningen ändrar karaktär och går från att ha varit en kostnad för företag till att bli en konkurrensfaktor. Om vi exempelvis tar bilindustrin ser vi hur olika aktörer försöker gå snabbare fram än vad regelverken kräver. Den som når närmast noll i klimatpåverkan kommer sannolikt bli mest kommersiellt framgångsrik.

Ett annat exempel är hur globaliseringen bryts ner i vad vi kan kalla oligoner, det vill säga värderingsstyrda regioner. Det påverkar såväl våra försörjningskedjor som företags internationaliseringsstrategier. Naturligtvis ser vi också stora förändringar i arbetsliv och ledarskap som följd av att vi löser upp en statisk syn på arbete. I alla dessa delar finns stora möjligheter att nu, under kriserna, agera.

Den andra dimensionen handlar om hur vi människor förhåller oss till förändringar. Forskare brukar hävda att en frisk sapiens väljer säkerhet före osäkerhet. Vi repeterar våra beteenden och provar ogärna det nya. Vi känner nog alla igen oss. Vi vill ju så gärna veta. Men i tider av kris rubbas detta. Undersökning efter undersökning bekräftar detta – just nu tror människor att vi kommer att se stora förändringar. Många till och med förväntar sig och önskar förändringar. Det betyder att möjligheterna för den som vill förändra är stora.

Kriser skapar alltså också möjligheter. Vår förmåga att ta vara på dem börjar i hur vi förhåller oss till tidsandan. Sätter vi oss i bak- eller framsätet? Min egen slutsats är att vara en aktiv orolig optimist. Man ska inte blunda för de kortsiktiga hoten, men samtidigt förmå vara optimistisk och se möjligheter. Och aktiv? Det gäller att våga fatta beslut och prova sig fram. Det gäller både inom företag, som ligger nära exemplen ovan, men också för oss som nation.

Sverige är ett samhälle med hög tillit och platta organisationer. Våra möjligheter är väldigt goda att bli en vinnare utifrån de förändringar som sker i ekonomin och på arbetsmarknaden. För några år sedan kallade tidskriften The Economist de nordiska länderna för supermodels. Nu är det upp till bevis!