GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Anela Murguz: Irans kvinnor förtjänar omvärldens fulla stöd

En ung kvinnas död i Iran har satt igång en hel rörelse. Ska det leda till förändring behöver den fria världen agera annorlunda denna gång.
Anela MurguzSkicka e-post
Ledare • Publicerad 23 september 2022
Anela Murguz
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Mahsa Aminis öde har snabbt blivit en viktig symbol mot kvinnoförtrycket i Iran.
Mahsa Aminis öde har snabbt blivit en viktig symbol mot kvinnoförtrycket i Iran.Foto: Francisco Seco

22-åriga Mahsi Amini, som ursprungligen är från den kurdiska delen av Iran, var på besök i huvudstaden Teheran när hon omhändertogs av polis i förra veckan. Anledningen?

– Slöjan satt för löst.

För en vecka sedan blev det känt att hon avlidit i häktet. Något som omgående ledde till protester. Sedan den islamiska revolutionen 1979 är det inte tillåtet för kvinnor att vistas i det offentliga utan att täcka bland annat håret, och en sedlighetspolis kontrollerar därför kvinnors klädsel. Det är också bakgrunden till varför Amini hamnade i polisens förvar från första början.

Dödsfallet tros bero på polisbrutalitet, och ögonvittnen ska ha sett kvinnan bli misshandlad, men polisen – som hävdar att hon dött av andra orsaker – förnekar att så skulle vara fallet. Det har väckt ännu större vrede bland demonstranterna och nu sprids filmklipp på iranska kvinnor som klipper av sig håret och bränner slöjan. Alltmedan protesterna i landet växer.

Minst tio personer ska ha dödats under protestvågen och det kommer rapporter om att internet har stängts ned i landet. Det går inte att känna annat än beundran över det mod som demonstranterna uppvisar, särskilt med tanke på att priset kan bli högt för den som protesterar mot regimen.

”Det är som om man inte riktigt begriper skillnaden mellan klädkoder i allmänhet och när en religiös diktatur tvingar halva landets befolkning att skyla sig.”

Men det iranska motståndet förtjänar inte bara omvärldens beundran – det behöver också konkret stöd. De flesta minns säkert när den svenska regeringens kvinnliga ministrar täckte håret i samband med ett statsbesök i Iran 2017 och den kritik det väckte då. Eller när Magdalena Andersson (S), då finansminister i regeringen Löfven, försvarade det hela genom att likställa Irans slöjtvång med att bära hatt vid liknande tillfällen.

Det är som om man inte riktigt begriper skillnaden mellan klädkoder i allmänhet och när en religiös diktatur tvingar halva landets befolkning att skyla sig. Men det stannar inte där.

I samma veva som Iran skakas av protester anlände landets president Ebrahim Raisi till New York tidigare i veckan för att hålla ett tal för FN:s generalförsamling. Även om besöket möttes av demonstrationer och kritik lämnar det en bitter eftersmak. Här kämpar den iranska befolkningen, med livet som insats, mot den brutala polismakten medan presidenten obekymrat befinner sig på plats i FN-skrapan i New York.

Inför en intervju med amerikanska CNN har det ställts krav från presidentens sida att den kvinnliga reportern Christiane Amanpour, vars far är iransk, ska bära huvudduk. Något hon lyckligtvis har vägrat att göra med hänvisning till att det i New York saknas lagar och tradition av huvudduk.

Det ledde till att hon satt ensam i studion, eftersom presidenten aldrig dök upp. Men om protesterna i Iran ska vara de sista som sätter punkt för könsapartheiden behöver fler vägra vika sig för regimens absurda och förlegade krav – också här i den fria världen.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.