Anela Murguz: Irans kvinnor förtjänar omvärldens fulla stöd

– Slöjan satt för löst.

För en vecka sedan blev det känt att hon avlidit i häktet. Något som omgående ledde till protester. Sedan den islamiska revolutionen 1979 är det inte tillåtet för kvinnor att vistas i det offentliga utan att täcka bland annat håret, och en sedlighetspolis kontrollerar därför kvinnors klädsel. Det är också bakgrunden till varför Amini hamnade i polisens förvar från första början.

Dödsfallet tros bero på polisbrutalitet, och ögonvittnen ska ha sett kvinnan bli misshandlad, men polisen – som hävdar att hon dött av andra orsaker – förnekar att så skulle vara fallet. Det har väckt ännu större vrede bland demonstranterna och nu sprids filmklipp på iranska kvinnor som klipper av sig håret och bränner slöjan. Alltmedan protesterna i landet växer.

Minst tio personer ska ha dödats under protestvågen och det kommer rapporter om att internet har stängts ned i landet. Det går inte att känna annat än beundran över det mod som demonstranterna uppvisar, särskilt med tanke på att priset kan bli högt för den som protesterar mot regimen.

Men det iranska motståndet förtjänar inte bara omvärldens beundran – det behöver också konkret stöd. De flesta minns säkert när den svenska regeringens kvinnliga ministrar täckte håret i samband med ett statsbesök i Iran 2017 och den kritik det väckte då. Eller när Magdalena Andersson (S), då finansminister i regeringen Löfven, försvarade det hela genom att likställa Irans slöjtvång med att bära hatt vid liknande tillfällen.

Det är som om man inte riktigt begriper skillnaden mellan klädkoder i allmänhet och när en religiös diktatur tvingar halva landets befolkning att skyla sig. Men det stannar inte där.

I samma veva som Iran skakas av protester anlände landets president Ebrahim Raisi till New York tidigare i veckan för att hålla ett tal för FN:s generalförsamling. Även om besöket möttes av demonstrationer och kritik lämnar det en bitter eftersmak. Här kämpar den iranska befolkningen, med livet som insats, mot den brutala polismakten medan presidenten obekymrat befinner sig på plats i FN-skrapan i New York.

Inför en intervju med amerikanska CNN har det ställts krav från presidentens sida att den kvinnliga reportern Christiane Amanpour, vars far är iransk, ska bära huvudduk. Något hon lyckligtvis har vägrat att göra med hänvisning till att det i New York saknas lagar och tradition av huvudduk.

Det ledde till att hon satt ensam i studion, eftersom presidenten aldrig dök upp. Men om protesterna i Iran ska vara de sista som sätter punkt för könsapartheiden behöver fler vägra vika sig för regimens absurda och förlegade krav – också här i den fria världen.