Interna kompromissen sätter press på Sabuni
En lång, rapp debatt med många byten i talarstolen pågick till sent inpå natten under Liberalernas landsmöte i Linköping. Som ledarsidan konstaterade i en tidigare text hade debatten om partiets inställning till samarbete med Sverigedemokraterna lägligt planerats till sist på dagen, efter mediernas nyhetssändningar och pressläggningar. Det djupt oeniga, liberala partiet verkar nämligen ha insett att årets offentliga manifesterade meningsskiljaktigheter skrämmer bort väljarna.
Det var också ett återkommande tema i talarstolen, där ombuden upprepade dels att de saknade en tydlig hållning i frågan om ytterkantspartierna, dels att väljare som tidigare sett L som ett skolparti nu snarare uppfattar det som ett bråkparti.
Det ligger något i det. För det som i lagom mängd kan fungera uppfriskande i en debatt kan, om det slår över, få negativa konsekvenser. Det har Liberalerna inte råd med. På fredagen, samma dag som landsmötet inleddes, kom en ny Sifoundersökning som ger L 2,3 procent av väljarstödet. Kanske bidrog bottensiffran till att stämningen under fredagen får beskrivas som något spänd. Det i kombination med utskottsdiskussionerna om de uppmärksammade motioner som krävde skärpning när det gäller förhållandet till ytterkantspartierna.
”Det var också ett återkommande tema i talarstolen, där ombuden upprepade dels att de saknade en tydlig hållning i SD-frågan, dels att väljare som tidigare sett L som ett skolparti nu snarare uppfattar det som ett bråkparti.”
Och framåt midnatt stod det klart att den kompromiss som utskottet hade arbetat fram under eftermiddagen nu är partiets förtydligade hållning. Kompromissen innebär att ”partiet ska medverka till en ny borgerlig regering och att man ska eftersträva att andra partier, särskilt ytterkantspartierna, får ett så litet inflytande över samarbetsformerna som möjligt”.
Ett av ombuden i talarstolen var boråsaren Anna Svalander. Redan vid vårens partiråd försökte hon få till en kompromiss med en formulering som förtydligade att Liberalerna inte förhandlar budget med Sverigedemokraterna. På fredagskvällen meddelade hon att hon inte hade tänkt stödja partistyrelsens ursprungliga förslag, men att hon accepterar kompromissen och avstår att rösta emot partilinjen ”med kompromissens skav i magen”.
Under sitt partiledartal på lördagen sade Sabuni att L nu är enat och redo att gå vidare. Det återstår att se om det stämmer i ett parti fullt av frispråkiga individualister. En annan sak tiden får utvisa är om och hur L ska förverkliga den liberala integrationspolitik som nu presenteras under parollen förortslyftet. Förutom att behovet av bättre integration är skriande, är det klokt att fokusera på frågan eftersom det även innefattar jobb, skola och rättspolitik, frågor där L har hög trovärdighet.
Och även om den nya kompromissens förtydligande inte ändrar partilinjen nämnvärt, har den betydelse av ett annat slag: Den visar partiledningen att ombuden menar allvar med att de inte godkänner att L styr landet i dåligt sällskap.
