Inte ett parti som andra

I år hade partiet inte några sådana problem. Helgens riksårsmöte hölls en bit utanför Karlstad utan alltför våldsamma protester. Skall detta ses som ett tecken på att Sverigedemokraterna (sd) har fått en fastare position i svensk politik.

Ett ledord för sammankomsten var i vilket fall att partiet måste bredda sin politik och framstå som vilket parti som helst. Men oavsett hur mycket partiledaren Jimmie Åkesson talar om saken så hamnar retoriken alltid på samma punkt. Det mångkulturella samhället utgör ett hot som måste bekämpas. Detta gäller även den nya landstingspolitiken. Regionerna måste satsa på svensk kultur, vad det nu är? En helt isolerad kultur kan ju varken bidra med något eller utvecklas.

Vägen in i riksdagen skall gå via nästa års Europaparlamentsval. Risken är också relativt stor att sd tar sig in i parlamentet, inte minst med junilistans försvagning i och med Nils Lundgrens avhopp från partiledarposten. Sd vill att Sverige lämnar unionen och det organ som man hoppas bli invalda i bör läggas ner. I EU-valrörelsen hoppas man vinna röster på rädslan för ett eventuellt turkiskt medlemskap. Det är en strategi som dessvärre lyckats i flera andra EU-länder. Sett till den svenska opinionen borde dock lyckligtvis inte chanserna till framgång vara lika stora i just den frågan.

Vad som är kännetecknande för ett ungt enfrågeparti som vill fylla ut kostymen är också trolösheten mot den egna politiken. För ett par år sedan ansågs fackets makt vara för stor. Nu anser man att den svenska modellen är hotad, arbetsmarknadsmodellen alltså. EG-domstolens utslag i Vaxholmsmålet och regeringens tal om arbetskraftsinvandring hotar svenska kollektivavtal och svenska arbetstillfällen. Även här är poängen alltså att svenskheten hotad.

Partiet plockar samman sin politik från höger och vänster. Ena dagen låter man som centerpartister, andra som representanter för Byggnads. Men den minsta gemensamma nämnaren är bevarandet av den svenska nationen. Och det främlingsfientliga budskapet genomsyrar hela politiken.

När Jimmie Åkesson går ut och hyllar den smutsiga kampanjen mot moskébygget på Hisingen i Göteborg är det också ett tecken på att man långt ifrån är något vanligt parti.