Ledare: Inte en ”Rösta på Gösta” – men väl en god provokation

Är valaffisch-budskapet ”Lika för alla” också smart partitaktik? Svaret har vi om 120 dagar. Men effektiv bör den ändå redan nu kunna sägas vara för att tända den idédebatt bortom migrationspolitiken som valrörelsen onekligen skulle må bra av.

Ur högtalarna på Svenska mässan i Göteborg dånade på fredagsmorgonen Loreens strof ”We're going up up up up up up...”. Låtval i dylika sammanhang sker aldrig av en slump. När partisekreteraren Gunnar Strömmer därpå intog scenen som öppningsnummer under Sverigemötet, samling för 2 400 kommun- och landstingspolitiker, var det primära ärendet pep-talk: ”Se er om i salen. Det är vi som ska ordna den här valsegern. Tillsammans. Det känns väldigt löftesrikt!”, avslutade han ett tal med basen i en värderingsdiskussion.

Ångermanlänningen Strömmers lugna sätt att diskutera just ideologi och värderingar förefaller landa väl i det parti som för mindre än ett år sedan vred sig i interna konvulsioner. Inte för att ideologi och värderingar under Anna Kinberg Batras tid kan sägas ha varit särskilt annorlunda än de som bär Ulf Kristerssons. Men tryggheten hade runnit ur systemet i takt med opinionsraset; då lyssnar ingen längre på tankar om politikens fundamenta.

Nej, inget i Strömmers tal i går morse lär i det avseendet ha förvånat primärpubliken. Men avtäckelsen av den partiets nya primära valslogan, ”Lika för alla”, fick däremot många att undra var de egentligen hade hamnat. ”Jag satte själv kaffet i vrångstrupen när jag hörde det första gången”, sa Strömmer.

”Lika för alla” – Moderaterna avser alltså 2018 att anfalla socialdemokratin – men även Sverigedemokraterna – med typisk vänstervokabulär. Kanske uppfattas moderata valaffischer och Facebook-annonser om ”Lika för alla” lika provocerande för Stefan Löfvens kärntrupper som när Fredrik Reinfeldt inför valet 2006 lanserade ”Nya Moderaterna – Sveriges enda arbetarparti”.

Det är förstås meningen. Att använda motståndarnas vokabulär – men omskapa dess innebörd. Klassisk triangulering. Om det är uppfunnet på M-kansliet eller hos den partiet närstående PR-byrån Prime förtäljer inte historien än så länge men har hursomhelst förutsättningar att trigga en diskussion, här är öppet för tolkningar.

Det Strömmer och M-ledningen hoppas på är säkert flera effekter. Dels det uttalade, om att föra in valrörelsen på ett samtal om det så kallade samhällskontraktet, om lika rättigheter och möjligheter men också lika skyldigheter och vägen dit. En slogan som kan omfatta allt från krav på bättre fungerande skolor till bidragstak. Men säkert därtill en förhoppning om att kunna försvaga den vänsterretorik som utmålar partiet som sabotörer av balansen på arbetsmarknaden; ”Lika för alla”. Ulf Kristersson ser säkert fram emot att pressas i tv på dess innebörd.

Under alla händelser har den bättre förutsättningar att nå ut i valrörelse-larmet än den kampanjfilm som Moderaterna lanserade i Göteborg inför förra valet: ”Alla behövs”, löd rubriken från ett då synnerligen tröttkört regeringsparti.

Socialdemokraterna har hittills i vår lanserat ”Ett starkare Sverige – ett tryggare Sverige”. I den konkurrensen bör ”Lika för alla” stå sig. Även om den inte är lika käck som ”Rösta på Gösta” 1976.